I USA är sjukvården både dyr och otillräcklig. Trots att landet lägger betydligt mer pengar på sjukvård per capita än europeiska länder – i genomsnitt över 8 000 dollar per år – finns det enligt Physicians for a National Health Program (PNHP) omkring 50 miljoner människor utan försäkring under ett givet år. Förespråkare för någon form av nationell sjukförsäkring pekar på de ständigt stigande kostnaderna samt på att många amerikaner saknar tillgång till vård. Enligt dem utvecklas situationen från dåligt till sämre.
En av de viktigaste organisationerna som arbetar för nationell sjukvård är PNHP. Organisationen, som endast är öppen för läkare, förespråkar framför allt ett system med en enda betalare (single payer). Ett av dess huvudargument är att dagens sjukvårdssystem domineras av slöseri och byråkratisk samordning mellan läkare, sjukhus och försäkringsbolag. Omkostnaderna för den nuvarande privata försäkringsmodellen är enormt höga, och organisationen hävdar att ett system med en enda betalare i USA skulle spara cirka 400 miljarder dollar enbart genom minskat pappersarbete och administration.
I tidskriften International Journal of Health Services hävdar ekonomen John Geyman att den fria marknaden har misslyckats när det gäller sjukvård. Orsaken är att det vinstinriktade systemet gynnar både friska och välbärgade personer. En nationell sjukförsäkring med en enda betalare skulle rätta till detta marknadsmisslyckande, och eventuella skattehöjningar för att finansiera den skulle sannolikt bli billigare än dagens system, där försäkringskostnaderna enligt PNHP uppgår till i genomsnitt cirka 10 000 dollar per år och familj. Geyman och andra menar att ett sådant system skulle vara billigare och enklare för den genomsnittlige medborgaren att använda. Enligt Geyman är marknaden för sjukvård långt ifrån fri, utan domineras av tre väl sammankopplade företag vars lobbyister spenderade 60 miljoner dollar enbart under första halvåret 1998 för att främja sina intressen.
Geyman redogör också för ett tydligt samband mellan att vara kroniskt oförsäkrad och ha en sämre hälsa. Oavsett bakgrund är det alltså de kroniskt oförsäkrade som löper störst risk att drabbas av allvarliga hälsoproblem senare i livet. Det beror på att symtom på allvarliga åkommor ignoreras när man saknar försäkring. Eftersom omkring 80 procent av de oförsäkrade är yrkesverksamma drabbas lågavlönade arbetare hårdast av sjukdom och andra problem till följd av bristande vård.
Enligt läkarna Leonard Rodberg och Don McCanne gör förändringarna på arbetsmarknaden i USA att det nuvarande systemet blivit föråldrat. Eftersom många jobb är tillfälliga, säsongsbetonade, saknar förmåner eller utförs som frilansuppdrag går många ekonomiskt bärkraftiga människor helt utan sjukförsäkring. Den nuvarande modellen med managed care ransonerar redan vården, vilket innebär att patienterna får mindre vård för mer pengar. Rodberg och McCanne argumenterar dessutom för att ett system med en enda betalare skulle göra budgeten och kostnadsutvecklingen offentlig och möjlig att debattera. Att göra kostnaderna till en allmän angelägenhet skulle innebära att kostnadsökningar kan hanteras effektivt, i stället för att pengarna går till reklam, aktieägarnas vinster, onödig byråkrati och lobbyverksamhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online