Partnerskapsavtal för långtidsvård består av offentlig-privata samarbeten som bildas mellan delstaternas Medicaid-program och försäkringsbranschen för långtidsvårdsförsäkringar. Avtalen började som ett pilotprogram med fyra delstater, och dess framgång ledde till ny federal lagstiftning som gör det möjligt för samtliga 50 delstater att utveckla egna partnerskapsavtal för långtidsvård.
De höga sjukvårdskostnaderna kan snabbt överstiga förmånerna i en långsiktig vårdförsäkring när omfattande vård behövs. När detta inträffar kan försäkringstagare ansöka om Medicaid-stöd för att täcka kostnaderna där försäkringen tar slut. För att kvalificera sig för Medicaid-stöd måste dock befintliga tillgångar och resurser överlåtas eller förbrukas. När många personer tvingas vända sig till Medicaid för sina långtidsvårdsbehov hamnar kostnaderna på delstats- och federala budgetar.
Partnerskapsavtalen skapades för att utöka Medicaid-stödet till personer som annars inte skulle kvalificera för Medicaid när deras vårdförsäkringsförmåner tar slut – samtidigt som de får behålla en del av sitt sparande.
Connecticut, New York, Kalifornien och Indiana var de fyra delstater som deltog i pilotprogrammet som startade i början av 1990-talet. Med stöd från Robert Wood Johnson Foundation bildade varje delstats Medicaid-program ett partnerskap med delstatens försäkringsbransch för att erbjuda partnerskapspolicer för långtidsvård till delstatens invånare.
Dessa policer byggde på en "dollar för dollar"-modell för skydd av tillgångar. Det innebar att försäkringstagare kunde kvalificera för Medicaid-stöd samtidigt som de behöll en del av sina tillgångar och resurser. Den tillåtna mängden tillgångar motsvarade exakt det belopp av långtidsvårdsförmåner som hade betalats ut från deras policer.
En rapport från 2005 från U.S. Government Accountability Office (GAO) undersökte pilotprogrammets effekter på de totala Medicaid-kostnaderna inom pilotdelstaterna samt antalet nya Medicaid-inskrivningar via programmet. Av ett urval på 251 försäkringstagare som hade förbrukat sina långtidsvårdsförsäkringsförmåner sökte endast 119 Medicaid-stöd för sina återstående vårdkostnader. Dessa siffror tyder på en potentiell trend mot ett minskat antal nya Medicaid-inskrivningar.
Vad gäller besparingar i Medicaid-kostnader rapporterade cheferna för Indianas program för långtidsvårdsförsäkring – Guttchen och Michael Staresnick – en besparing på 2,5 miljoner dollar tack vare pilotprogrammet. I praktiken täckte försäkringsförmånerna en större andel av långtidsvårdskostnaderna, eftersom försäkringstagarna först måste förbruka sina tillgängliga förmåner innan de blev berättigade till Medicaid-stöd.
Pilotprogrammets övergripande framgång fick kongressen att inkludera bestämmelser i Deficit Reduction Act of 2005 som gör det möjligt för samtliga 50 delstater att på frivillig basis införa partnerskapsavtal.
Medicaid är ett federalt finansierat sjukförsäkringsprogram som förvaltas av delstatsregeringarna. Varje delstat bestämmer själva kriterierna för Medicaid-behörighet och riktlinjerna för programmets täckning. Delstaterna fastställer också hur partnerskapsavtalen ska utformas och fungera inom sina egna regioner.
I praktiken bildar delstatsregeringar och försäkringsbolag alltså offentlig-privata partnerskap som ett sätt att minska de totala Medicaid-kostnaderna inom sina regioner. Deficit Reduction Act of 2005 innehöll dessutom bestämmelser som ger delstaterna möjlighet att ingå ömsesidighetsavtal, vilket innebär att försäkringstagare kan använda sina försäkringsförmåner även i andra partnerdelstater.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online