Hälsoförsäkring är en viktig politisk och social fråga som berör alla – från små barn till äldre. Trots att unga vuxna generellt löper låg hälsorisk kan de dra stor nytta av hälsoförmåner för att få mediciner och behandling till en rimlig kostnad, eller betala för regelbundna läkarbesök i syfte att bibehålla god hälsa. Många colleges och universitet kräver dessutom att samtliga studenter har någon form av hälsoförsäkring, vilket gör hälsoförmåner från en lyx till en nödvändighet.
Skolor som kräver att studenter har hälsoförsäkring gör det ofta för att främja ett socialt mål om universell hälsovård, eller helt enkelt för att säkerställa att studenter som drabbas av en olycka eller sjukdom får snabb och kvalitativ vård. Studenter som söker behandling för en relativt mindre sjukdom minskar exempelvis risken för att sprida smitta till andra på campus, medan studenter utan hälsoförsäkring kanske tvekar mer att betala för behandling.
Hälsoförmåner är extra viktiga för studenter på grund av de nya hälsoutmaningar de möter – allt från normala fysiska förändringar efter tonåren till livsstilsfaktorer som kan öka risken för stressrelaterade besvär, sexuellt överförbara infektioner samt problem med droger och alkohol.
Studenter har oftast flera alternativ att välja mellan när det gäller hälsoförsäkring:
Studenter vars föräldrar har gruppförsäkring via arbetsgivaren kan ofta stanna kvar på den försäkringen så länge de räknas som ekonomiskt beroende i föräldrarnas deklaration. Colleges och universitet erbjuder också egna gruppförsäkringar till studenter och personal. Försäkringar med hög självrisk kommer från privata försäkringsbolag, som erbjuder olika förmånspaket till olika priser. Staten subventionerar dessutom program som Medicare och Medicaid, vilka står till buds för behöriga studenter med vissa njursjukdomar respektive mycket låg inkomst.
Varje typ av studentförsäkring har sina egna begränsningar. Subventionerade försäkringar är endast tillgängliga för vissa studenter baserat på behov. Försäkringar med hög självrisk ger minimal täckning och kan sakna förmåner som tandvård, synundersökningar och receptbelagda mediciner. De utsätter också studenten för risken att själv stå för tusentals dollar innan självriskgränsen nås och försäkringsbolaget börjar bidra. Gruppförsäkringar kan erbjuda fler förmåner, men kostar studenten – eller föräldrarna – mer i form av högre premier.
Vilket alternativ som passar en enskild student bäst kan bero på förändrad lagstiftning eller studentens sjukdomshistoria. Patient Protection and Affordable Care Act från 2010 höjde exempelvis åldern upp till vilken föräldrar kan försäkra sina barn till 26 år, vilket innebär att fler studenter har möjlighet att stanna kvar på familjens försäkring under hela studierna.
Dessutom är relativt friska studenter de bästa kandidaterna för en försäkring med hög självrisk, medan de som tar receptbelagda mediciner eller behöver regelbunden behandling bör välja en försäkring med större förmåner. Genom att jämföra premier, självrisker och täckning noggrant kan varje student hitta den lösning som bäst motsvarar både hälsa och plånbok.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online