Olika typer av privata sjukvårdsförsäkringar

I USA finns idag ett stort antal olika typer av privata sjukvårdsförsäkringar. Den här artikeln ger en översikt över individuella planer och familjeplaner. Privata försäkringsbolag har utvecklat ett brett utbud av skilda täckningsalternativ, vilket gör det möjligt för enskilda personer och planansvariga att välja en skyddsnivå som passar deras hälsobehov och ekonomiska förutsättningar.

Hälsovårdsorganisationer (HMO)

Hälsovårdsorganisationer, så kallade HMO:er (Health Maintenance Organizations), är vårdorganisationer som tecknar avtal med tjänsteleverantörer. Leverantörer, som läkare och sjukhus, går med på att behandla HMO:ns patienter eftersom det ger dem en större patientvolym. I gengäld accepterar de vissa vårdriktlinjer och prissättningsrestriktioner. Vanligtvis kräver HMO:er att patienten använder en husläkare (primärvårdsläkare), som i första hand styr riktningen på den fortsatta medicinska behandlingen.

Ersättningsbaserade planer (Fee-for-Service)

Ersättningsbaserade planer omfattar inget förhandsgodkänt nätverk av vårdgivare. Traditionella planer av denna typ låter patienten fritt välja i princip vilken läkare och vilket sjukhus som helst i landet. Även om dessa planer innefattar en förbetald premie, medför de ofta även självrisker eller egenandelar. Dessutom täcks många tjänster, exempelvis receptbelagda läkemedel, som normalt ingår i andra försäkringsplaner, inte nödvändigtvis av ersättningsbaserade planer.

Preferred Provider Organizations (PPO)

Preferred Provider Organizations, PPO:er, är en hybrid mellan HMO:er och ersättningsbaserade planer. Liksom HMO:er bygger PPO:er på ett förhandsgodkänt nätverk av sjukhus, läkare och annan vårdpersonal. Många PPO:er kräver också att den försäkrade har en husläkare. Till skillnad från HMO:er inkluderar PPO:er dock vanligtvis självrisker, egenandelar eller andra begränsningar i täckningen. Många PPO:er tillåter användning av vårdgivare utanför nätverket, men detta kan flytta en större del av kostnadsbördan över på den försäkrade.

Point-of-Service-planer (POS)

Point-of-Service-planer är en hybrid mellan HMO:er och PPO:er. En plan av denna typ kräver att man utser en husläkare som styr patientens vård. Husläkaren måste komma från planens förhandsgodkända, avtalsbundna läkarnätverk. Husläkaren kan sedan remittera till både vårdgivare inom och utanför nätverket. Vanligtvis ersätter planen vårdgivare inom nätverket till fullt belopp, medan vårdgivare utanför nätverket endast ersätts delvis – resten betalas av den försäkrade.

Begränsningar i täckningen

Många av dessa planer innehåller begränsningar i patientskyddet, där hela eller en del av kostnadsbördan vilar på den försäkrade. De vanligaste begränsningarna är:

• Självrisk (deductible): den försäkrade betalar ett förbestämt belopp ur egen ficka innan försäkringen börjar gälla.
• Egenandel (co-insurance): den försäkrade betalar en förbestämd procentuell andel av kostnaderna, medan försäkringsbolaget täcker återstoden.
• Kontant avgift per besök (copayment): den försäkrade betalar ett förbestämt belopp för varje läkarbesök eller utförd tjänst.