Original Medicare – del A och B – består av sjukhusförsäkring respektive medicinsk försäkring och erbjuder en omfattande grundtäckning. Täckningen har dock vissa luckor, exempelvis den fasta avgift som tas ut vid sjukhusinläggning, vilken uppgick till 1 100 dollar år 2010. För att fylla dessa luckor kan Medicare-mottagare välja en av tio olika tilläggsförsäkringar, så kallade Medigap-försäkringar.
Försäkringsbolag är inte skyldiga att erbjuda alla tio planer. Om ett bolag dock erbjuder minst två av de tio planerna måste det även erbjuda antingen plan C eller plan F. Mottagarna betalar själva premien, som för plan F kan variera mellan 20 och 67 dollar per månad beroende på vilket försäkringsbolag man väljer.
Centers for Medicaid and Medicare Services (CMS) reglerar vilken täckning Medigap-planer måste erbjuda. Plan F är planen med hög självrisk, ofta kallad "high deductible". Den betalar inga Medicare-täckta tjänster förrän mottagaren själv har betalat 2 000 dollar ur egen ficka. När den höga självriskens har uppfyllts täcker planen 100 procent av avgifterna i Medicare del A och B, inklusive samförsäkring (coinsurance) och fasta patientavgifter (co-pays), samt samförsäkring för hospicevård och förebyggande tjänster.
Plan F är en av endast två planer som även täcker den årliga avgiften för del B, som uppgick till 155 dollar år 2010. Det är dessutom den enda plan som täcker så kallade excess charges för del B – extra kostnader som uppstår när en läkare lagligt får ta ut mer än vad Medicare bedömer vara en rimlig avgift för en tjänst. Övriga planer betalar enligt vad Medicare godkänner, medan plan F även ersätter mellanskillnaden ovanför Medicare:s rimliga nivå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online