År 1997 utfärdade departementen för hälsa och socialtjänst (HHS), arbetsmarknad och finans slutgiltiga regler gällande kraven på icke-diskriminering enligt lagen Health Insurance Portability and Accountability Act (HIPAA). Även om regelverket skulle ha trätt i kraft den 9 mars 2001 försenade ett frysningsbeslut från Bushadministrationen genomförandet fram till den 1 juli 2001. Dessa regler förbjuder visserligen diskriminering i breda termer, men det finns vissa undantag som gör det möjligt för sjukförsäkringsbolag att neka täckning till enskilda individer.
I allmänhet hindrar de nya bestämmelserna sjukvårdsplaner från att diskriminera personer när det gäller typen eller omfattningen av de förmåner som erbjuds, eller de premier som tas ut, baserat på hälsotillstånd. Dessa hälsotillstånd omfattar bland annat medicinsk historik, hälsostatus, genetisk information, medicinska tillstånd (både fysiska och psykiska), erfarenhet av skadeanmälningar, funktionsnedsättningar, mottagen vård samt underlag för bedömning av försäkringsbarhet. Lagen öppnade dessutom möjligheten för planer som tidigare hade nekat täckning baserat på dessa hälsotillstånd att rätta till detta.
HIPAA:s icke-diskrimineringslag tillåter undantag och/eller begränsningar i sjukvårdsplaner på grund av redan befintliga sjukdomar. Dessa undantag och begränsningar måste dock tillämpas lika på alla personer i jämförbara situationer – exempelvis deltidsanställda, anställda på en viss geografisk plats eller pensionerade anställda – och får inte riktas mot en enskild person eller en grupp personer utifrån en hälsofaktor.
Lagen tillåter också att sjukvårdstäckning för behandling av en skada begränsas eller utesluts beroende på skadans orsak, exempelvis skidåkning, ridning eller motorcykelkörning. Lagen anger dock tydligt att planer inte får utesluta eller begränsa skador eller sjukdomar som orsakats av våld i nära relationer eller av ett hälsotillstånd. Även med dessa begränsningar kring skadeorsaker är det viktigt att komma ihåg att en sjukvårdsplan inte kan neka en individ fullständig täckning enbart på grund av dennes deltagande i vissa riskfyllda aktiviteter.
Slutligen fastställer lagen att en leverantör av sjukvårdsplaner inte är skyldig att erbjuda standardiserade förmåner eller någon miniminivå av täckning. En sjukvårdsplan kan erbjuda valfritt antal förmåner och valfri täckningsnivå, så länge detta erbjuds lika för alla personer i jämförbara situationer. I likhet med begränsningarna kring redan befintliga sjukdomar får planen inte rikta in sig på specifika individer eller grupper utifrån en hälsofaktor. Sådana fall måste följa de kriterier som gäller för personer i jämförbara situationer samt andra lagar, såsom Americans with Disabilities Act.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online