Eftersom premierna för sjukförsäkringar stiger i en takt som är mer än dubbelt så hög som den nationella inflationen rör sig både konsumenter och försäkringsgivare alltmer mot avtal med självrisk. Sjukförsäkringslösningar med självrisk kan verka attraktiva vid första anblicken, men de medför potentiellt betydande risker för den oupplyste konsumenten. Att förstå hur självrisker inom sjukförsäkring fungerar minskar risken för förvirring och ”chockräkningar” när fakturorna för vården börjar trilla in i brevlådan.
Självrisker inom sjukförsäkring är förutbestämda belopp som konsumenten måste betala i samband med att behandlingen ges, innan försäkringsbolaget börjar bidra till de totala kostnaderna. En självrisk innebär alltså att patienten får stå för en större andel av vårdkostnaderna själv.
Även om självrisker kan variera från några hundra till flera tusen dollar, uppger en rapport från PricewaterhouseCoopers att ”de flesta amerikanska arbetstagare förväntas ha självrisker på 400 dollar eller mer”.
Övergången till avtal med självrisk speglar allmänhetens svårigheter att betala de stigande premierna. Försäkringar med hög självrisk har vanligtvis lägre månadspremier, eftersom försäkringsbolaget ansvarar för en mindre del av behandlingskostnaderna. När vårdkostnaderna delas med försäkringsbolaget blir avtalet billigare, eftersom bolaget betalar mindre för varje behandling.
Trots att försäkringar med självrisk ofta har lägre månadspremier än planer utan självrisk krävs stor omsorg vid valet av rätt försäkring. Gör alltid noggranna jämförelser och kostnads-nyttoanalyser innan du tecknar någon sjukförsäkring.
Ett avtal med hög självrisk kan innebära mer överkomliga månadspremier, men det kan också lämna dig med stora vårdkostnader när du väl behöver vård. Granska därför månadssparandet som följer av ett byte till en plan med självrisk, för att säkerställa att prisskillnaden verkligen motiverar det ökade ekonomiska ansvaret.
Nästan alla sjukförsäkringar inom managed care innehåller patientavgifter (co-pays) – nominella belopp som betalas till läkaren i samband med själva behandlingen. Patientavgifter är helt skilda från självrisker och räknas inte med i beräkningen av när självriskens belopp är uppfyllt.
Sjukhusvistelser och öppenvårdsingrepp på kirurgiska center kräver vanligtvis att en självrisk betalas innan försäkringsbolaget bidrar till behandlingskostnaderna. Patientavgifter gäller däremot vid ordinära läkarbesök samt vid mindre behandlingar på laboratorier och diagnostiska center.
För att skydda patienter från ekonomisk ruin anger sjukförsäkringar en övre gräns för de egna kostnaderna – ett så kallat out-of-pocket-tak. Denna gräns motsvarar det högsta belopp konsumenten behöver betala för medicinsk behandling under försäkringsåret. Betalning av självrisk ingår alltid i beräkningen av detta tak, medan patientavgifter inte gör det.
När den försäkrade når eller överskrider tröskeln tillhandahålls all efterföljande medicinsk behandling utan kostnad för patienten och faktureras direkt till försäkringsbolaget.
Att förstå skillnaden mellan självrisker, patientavgifter och taket för egna kostnader är avgörande för att kunna välja en sjukförsäkring som passar både din ekonomi och dina vårdbehov. Genom att jämföra premier, självriskbelopp och kostnadstak innan du tecknar ett avtal kan du undvika obehagliga överraskningar och fatta ett välinformerat beslut.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online