Försäkring vid kortvarig arbetsoförmåga ger ekonomiskt stöd under tiden en försäkrad arbetstagare återhämtar sig från ett medicinskt tillstånd som hindrar hen från att arbeta. De två vanligaste källorna till denna typ av ersättning är statligt drivna arbetsskadeprogram och privata försäkringslösningar. Beroende på var du bor och vilket program du omfattas av kan ersättningen betalas ut redan under handläggningstiden, eller som ett engångsbelopp för retroaktiv ersättning efter att din arbetsoförmåga fastställts. Utbetalningen täcker då perioden mellan när besvären debuterade och datumet för det slutgiltiga beslutet.
Arbetsskadeprogram drivs av statliga myndigheter och skyddar arbetstagare mot inkomstbortfall till följd av skador i arbetet. Den största skillnaden mellan olika program är huruvida ersättning betalas ut oavsett skadans orsak, eller endast om skadan inträffat på jobbet. Vissa program täcker bara arbetsrelaterade skador, medan andra försäkrar arbetstagaren oavsett anledning till att hen inte kan arbeta. Även om programmen drivs offentligt betraktas de som privata, eftersom de helt finansieras genom arbetstagarnas egna avgifter och inte genom allmänna statsmedel.
Privata försäkringar kan också ge korttidsersättning till arbetstagare som inte kan tjäna någon inkomst. Programmen varierar, men de flesta betalar ut ersättning först efter att eventuell betald sjukledighet tagit slut. Har en arbetstagare exempelvis tre veckors betald ledighet men är borta från arbetet i tolv veckor, kan ersättning betalas ut för de nio återstående veckorna.
En stor fördel med privata försäkringsprogram är att den försäkrade själv kan välja ett skydd som är så omfattande eller grundläggande som ekonomin tillåter. Mot högre premier kan man även få ersättning för kortare perioder av arbetsoförmåga beroende på familjemedlemmars sjukdom, samt teckna extra skydd för lån och bolån.
Det strängaste kravet för korttidsförsäkring vid arbetsoförmåga är att arbetstagaren eller de försäkrade anhöriga inte ska kunna tjäna någon inkomst alls. Detta fastställs genom omfattande medicinsk dokumentation. Alla anspråk bedöms utifrån medicinska belägg för arbetstagarens tillstånd – att enbart uppge att ryggen gör ont räcker inte. Läkarintyg, bilddiagnostik och undersökningar av rörlighet används för att bedöma om korttidsersättning är berättigad.
Ersättningen kan betalas ut antingen regelbundet, till exempel veckovis eller månadsvis, eller som ett engångsbelopp. Många försäkringsbolag väljer engångsbelopp om beslutet fattas efter att tillståndet förbättrats så mycket att arbetstagaren kan återgå till arbete. Har det dock gått en längre tid utan inkomst kan ersättning betalas ut retroaktivt för just den perioden.
En viktig notering gäller socialförsäkringens invaliditetsersättning: det finns inga korttidsprogram inom den amerikanska socialförsäkringen. Det första kravet för att över huvud taget få invaliditetsersättning är att tillståndet måste pågå i minst tolv månader. Ett helt år utan arbetsförmåga överskrider därmed normalt definitionen av "korttids"-ersättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online