Hälsosparandekonton (Health Savings Accounts, HSA) infördes i USA år 2003 som ett sätt för individer att använda sin inkomst innan den beskattas för att betala sjukvårdskostnader. Trots vissa fördelar har både politiska och ekonomiska invändningar riktats mot systemet av kritiker.
Konsumentdrivna hälsoförsäkringar kombinerar ett hälsosparandekonto med en individuell hälsoförsäkring med hög självrisk. Kontot används för att betala självrisker och andra kostnader som uppstår under året.
Amerikaner med högre inkomster får större skattefördelar av ett HSA än de med lägre inkomster. Eftersom pengarna sätts in skattefritt och de ofta har mer kapital att bidra med, gynnas de mest av systemet – något som kritiker menar ökar ojämlikheten.
Hälsoförsäkringar bygger normalt på principen att kostnaderna för dyra behandlingar blir hanterbara när de sprids över ett stort antal försäkringstagare. Denna riskspridning sker inte i samma utsträckning vid individuella hälsoförsäkringsplaner, vilket kan leda till högre kostnader för den enskilde.
En stor fördel med hälsoförsäkringar med hög självrisk var ofta lägre månadspremier jämfört med andra alternativ. Premiehöjningar sker dock generellt inom hela branschen, vilket successivt minskar denna ekonomiska fördel.
Hälsosparandekonton kan användas på liknande sätt som 401(k)-pensionssparkonton – pengarna kan lämnas på kontot fram till pensionen och sedan användas för medicinska utgifter helt utan skattepåföljd vid uttag. Kritiker anser att detta främst utnyttjas som ett skatteförmånligt sparverktyg snarare än för sitt avsedda syfte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online