En självrisk är det belopp du själv måste betala för din vård ur egen ficka, innan din sjukförsäkrings ersättningar börjar gälla.
Självrisker förekommer i hela sjukförsäkringsbranschen – både i traditionella vårdprogram och i de nyare ”konsumentdrivna” planerna.
Har du en familj och funderar på att teckna en privat sjukförsäkring, eller utvärderar du en arbetsgivares försäkringspaket? Ta dig tid att läsa den här artikeln. Språket kan kännas förvirrande, men skillnaden mellan en inbäddad (embedded) och en icke-inbäddad (non-embedded) självrisk kan vara avgörande för din plånbok.
Många familjeförsäkringar innehåller två självrisker: en familjesjälvrisk och en lägre självrisk som endast gäller den första familjemedlemmen som når den.
Eftersom den lägre självriskens ingår i familjesjälvriskens kallar försäkringsbolagen den ”inbäddad självrisk” (embedded deductible).
En inbäddad självrisk innebär att försäkringen ”aktiveras” för en enskild familjemedlem så snart personens egna kostnader når den nivån. För att ersättningarna ska gälla resten av familjen måste era sammanlagda kostnader motsvara den högre familjesjälvriskens.
De flesta traditionella familjeförsäkringar har inbäddade självrisker. Självriskbeloppen varierar mellan bolag och planer, men de ligger oftast runt 2 000 amerikanska dollar eller lägre, medan den totala familjesjälvriskens vanligtvis är dubbelt så hög som den inbäddade.
Om du vet – eller rimligen kan anta – att huvuddelen av familjens årliga vårdkostnader kommer att röra en enda person kan du ofta spara pengar genom att välja en plan med inbäddad självrisk.
Har du en plan med icke-inbäddad självrisk måste hela familjen tillsammans uppfylla hela självriskbeloppet innan någon av er får någon ersättning alls. Det handlar typiskt om ”kontobaserade” planer, vilket innebär att försäkringen ur administrativ synvinkel ser ett enda konto i stället för flera separata familjemedlemmar.
På dagens vårdmarknad är planer utan inbäddad självrisk det som branschen kallar ”konsumentdrivna” försäkringar eller sjukförsäkringar med hög självrisk (HDHC).
Konsumentdrivna planer har högre självrisker men lägre premier för större sjukhus- och operationsvård. Dessa HDHC-planer kräver ofta att du samtidigt öppnar ett hälsosparande konto (health savings account, HSA), där du kan spara pengar före skatt att använda för dina medicinska kostnader tills du har nått självriskens belopp.
Tanken bakom planer med hög självrisk är att många privatpersoner och företag som inte har råd med de högre månatliga premierna hos mer konventionella sjukförsäkringar tycker att de lägre premierna är mer överkomliga – och därför ändå väljer att teckna ett vårdskydd.
Är din familj i huvudsak frisk, är era årliga medicinska kostnader måttliga och har ni resurser att stå emot en större medicinsk chock? Då kan det vara värt att undersöka HDHC-planer närmare.
Har du däremot begränsade medel eller små besparingar bör du noggrant värdera både din ekonomiska situation och familjens vårdbehov. Familjer med lägre inkomst som tecknar HDHC-planer riskerar att snabbt få slut på både sina månadspremiebesparingar och sina egna tillgängliga resurser om en allvarlig vårdkris inträffar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online