Beroende på ålder och bentillstånd kan höftresurfacing vara ett gångbart tidigt alternativ till en fullständig höftprotesoperation. Metoden introducerades 1997 och har vidareutvecklats i flera omgångar under det senaste decenniet. Jämfört med traditionell proteskirurgi ger resurfacing en lägre risk för luxation (att leden går ur led) samt ett mer naturligt rörelseomfång.
Höftresurfacing övervägs främst när patienten har god benvävnad, är yngre och lever en aktiv livsstil. Patienter med reumatoid artrit eller artros i höften kan särskilt dra nytta av ingreppet, eftersom metoden bevarar mer av den egna benstrukturen än en konventionell höftprotes.
Vid operationen placeras ett metallhölje över ledhuvudet på lårbenets övre ände (femur). Materialet som används är kobolt-krom, en extremt stark och slitstark legering. När implantatet väl sits på plats vilar det i en metallkopp som fästs i höftledens ledpanna.
Lårbenets metallkåpa och höftledens metallkopp passar ihop och återskapar på så sätt ledens funktion. De högpolerade metallytorna glider mjukt mot varandra, vilket efterliknar den naturliga ledens rörelsemönster och samtidigt ger god stabilitet.
Med resurfacing-tekniken kan kirurgen bevara lårbenets ursprungliga dimensioner i stort sett intakta, vilket ger en bättre passform i metallkoppen. Den förbättrade passformen resulterar i ökad stabilitet – något som är avgörande för dig som vill fortsätta röra dig aktivt. En ytterligare fördel är att en eventuell framtida protesoperation underlättas, eftersom mer eget ben finns kvar att bygga på.
Höftresurfacing är ett utmärkt alternativ för dem som vill skjuta upp eller helt undvika en traditionell höftprotesoperation. Långsiktiga patientuppföljningar visar att chansen för ett gott eller utmärkt resultat med höftresurfacing ligger på cirka 95 procent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online