Ingefära och galangarot är två populära rotkryddor som används både i matlagning och inom folkmedicinen. Ingefära är en aromatisk smakförhöjare i många asiatiska rätter och utgör dessutom huvudingrediensen i värmande teer som traditionellt dricks mot förkylningar och magbesvär.
Trots att namnet galanga härstammar från arabiskans ord för "mild ingefära" är galangaroten en helt egen rottyp. Den har en mer rosa ton i färgen och en mer pepprig smak än ingefära, men används på liknande sätt både i köket och som läkeväxt.
Båda rotyperna finns i flera olika varianter, var och en med sina egna subtila skillnader i smak, utseende och användningsområde.
Större galanga, även kallad indonesisk galanga efter sitt ursprung på ön Java eller under sitt latinska namn Alpinia galanga, är en stor rot med orangebrunt skal. Det skalade fruktköttet är blekgult eller vitt. Detta är den variant av galanga som är vanligast i västvärlden. Den säljs antingen färsk eller som pulver och har en medelstark till stark smak samt en karakteristisk tallbarrsliknande arom.
Mindre galanga, med latinska namnet Alpinia officinarum och även känd som Krachaai-galanga, kommer ursprungligen från Kina. Roten är mindre än större galanga men har en betydligt kraftigare smak som påminner om en kombination av ingefära och peppar. Fruktköttet är också mer fibröst. I Kina används denna rot främst som medicinalväxt snarare än som krydda i matlagningen.
Zingiber officinale, eller vanlig rotingefära, är en flerårig växt med en het och kryddig karaktär. De kommersiella varianterna delas ofta upp i vit och svart ingefära. Svart ingefära framställs genom att roten skållas i kokande vatten innan den får torka, medan vit ingefära skrapas och torkas utan skållning. Andra varianter inkluderar grön, omogen ingefära samt konserverad ingefära som läggs in i sockerlag.
Asarum canadense, eller vild ingefära, är trots namnet inte släkt med äkta ingefära (Zingiber officinale). Rötterna har dock en liknande het och kryddig smak. Växten förekommer i Nordamerika, Europa och Asien, där den växer i lövskogar och längs vägkanter. Rötterna är gulbruna med vitt fruktkött. Smaken liknar ingefära, men kan ibland vara något besk. Även om vild ingefära sällan används i matlagning har den traditionellt använts som botemedel mot samma åkommor som äkta ingefära.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online