1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Blålupinens läkande egenskaper: från urfolkens medicin till modern tid

Blålupinen har en lång historia som medicinalväxt bland Nordamerikas ursprungsbefolkningar. Cherokeefolket använde växten för att stoppa blödningar och kräkningar, medan andra folk utnyttjade den för att vårda och hantera hästar. Idag säljs blomstervätskor framställda av blålupin för sina påstådda lugnande effekter.

Medicinsk användning hos cherokeeerna

Cherokeefolket använde blålupin som blodstillande medel och mot kräkningar. Enligt boken "Cherokee Plants and Their Uses – A 400 Year History" av Paul B. Hamel och Mary U. Chiltoskey dracks så kallade kalla infusioner internt, samtidigt som växten även användes utvärtes för att tvätta det drabbade området.

Veterinär användning hos menomini

Menomini-folket använde blålupin för att vårda och kontrollera hästar. I "Ethnobotany of the Menomini Indians" av Huron H. Smith beskrivs hur växten "användes för att göda en häst och göra honom livlig och full av eld". Smith redogör även för att blålupin gnedes in på händerna och kroppen för att underlätta hanteringen av djuren.

Modern användning

Flera företag som tillverkar blomstervätskor säljer idag blålupin mot huvudvärk och matsmältningsbesvär, samt som stöd för att hantera känslor. Det är dock viktigt att notera att forskningen kring blålupinens faktiska medicinska effektivitet är mycket begränsad, och de flesta påståenden bygger på traditionell användning snarare än vetenskapliga studier.

Blomstervätska av blålupin

Enligt SpiritTeaching.com har blålupin även använts för att lugna människor samt hjälpa vid frustration och nedstämdhet. Vissa personer ska kunna känna positiva effekter redan inom 15–20 minuter efter en dos, medan andra upplever subtilare förändringar gradvis över flera dagar eller veckor.

Varning för toxicitet

En studie publicerad i The Journal of Agricultural Science år 1951 visade att blålupin är giftig för små laboratoriedjur. Fröna innehåller en högre andel råa alkaloider än både baljorna och bladen, vilket gör dem till växtens mest giftiga del. Även om alkaloidhalten varierar mellan olika lupinarter bör man därför aldrig äta delar av växten utan grundlig kunskap om arten och dess beredning.

Konsultera alltid legitimerad vårdpersonal innan du använder växtbaserade preparat, särskilt om du tar mediciner, är gravid eller ammar.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online