Bergamynta, även känd som bee balm (Monarda sp.), är en flerårig växt som växer vilt i östra Nordamerika och känns igen på sina praktfulla, färgstarka blommor. Kontinentens ursprungsbefolkning var de första att använda örten, och sedan dess har den blivit en populär dryck både för sin smak och sina medicinska egenskaper. Bin dras starkt till växten, vilket gett den sitt engelska namn "bee balm" och gjort den till en omtyckt trädgårdsväxt. Örten kan lindra allt från förkylningar till sömnlöshet och används även i matlagning och hantverk.
Bergamyntan blir 60 till 150 cm hög och bildar blommor på grenade, fyrkantiga stjälkar. På stjälkarna sitter blekt gröna, motsatta blad som är tandade och lansettformade. Fina hår täcker både stjälkar och blad och ger växten en sträv yta vid beröring. De doftande blommorna förekommer i flera färger, från röd (Monarda didyma) till rosa (Monarda fistulosa). De karaktäristiska kransformade blommorna blommar från juni till september.
Oswego-indianerna var de första som bryggde te på torkade blad från bergamynta, framför allt arten Monarda didyma – därför kallas drycken även oswegote. Indianerna delade senare teet med nybyggarna i New York-området, där det blev populärt som teersättning i mitten av 1700-talet. Bergamyntans doft liknar bergamottapelsinens (Citrus bergamia), vilket gav växten namnet "bergamott".
Inom alternativ medicin utnyttjas bergamyntans antiseptiska, urindrivande och stimulerande egenskaper. Växten har även karminativ verkan (lindrar gasbildning) samt svettdrivande (diforetisk) effekt. Den antiseptiska oljan tymol, som utvinns ur bergamynta, används också inom medicinsk behandling.
Bergamynta har vanligen druckits som tonic eller te. Nordamerikas ursprungsbefolkning använde bergamynta och andra arter inom Monarda-släktet för att lindra feber och huvudvärk. Teet dracks även som aptitdämpare och för att reglera menstruationen. Traditionellt drack brudar och mödrar under 1800-talet tonic på bergamynta.
I dag används bergamynta oftast som infusion eller te mot magont, illamående och kräkningar. Örten motverkar dessutom gasbildning och uppblåsthet. Enligt Alternative Nature kan ångan från en infusion av växten lindra halsont och öka slembildningen, vilket underlättar vid hosta och förkylning. Extern användning i medicinskt syfte kan behandla hudproblem och infektioner.
När du skördar bergamynta för att göra infusion eller te plockar du bladen från stjälken och låter dem torka i skugga i två till tre dagar. Vid behov kan torkningen fullbordas med konstgjord värme. Bladen får dock inte torka för länge, eftersom det försämrar teets smak och kvalitet. Morgonen, precis efter att daggyn torkat, är den bästa tiden för skörd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online