Hur mäts lungvolym och lungkapacitet? Metoder och så fungerar de

Lungornas volym och kapacitet kan mätas på flera olika sätt inom sjukvården. Dessa undersökningar är viktiga verktyg för att diagnostisera och följa upp lungsjukdomar som astma, KOL och andra andningsbesvär. Här går vi igenom de fyra mest använda metoderna.

Spirometri – den vanligaste metoden

Spirometri är den absolut vanligaste undersökningen för att mäta lungvolym och lungkapacitet. Vid testet blåser patienten i ett munstycke som är kopplat till en spirometer, en apparat som mäter både volymen och flödet av den luft som andas in och ut.

Undersökningen utförs ofta genom att man först andas in djupt och sedan blåser ut luften så kraftfullt och länge som möjligt. Resultaten används ofta vid utredning av astma, KOL och andra luftvägssjukdomar.

Kroppsplethysmografi

Kroppsplethysmografi är en metod för att mäta lungvolym med hjälp av en tät, sluten kammare. Personen sitter inne i kammaren och andas genom ett munstycke.

När personen andas skapas tryckförändringar inne i kammaren. Dessa tryckförändringar registreras och används för att beräkna lungvolymen. Metoden har fördelen att den kan mäta även den air som stannar kvar i lungorna, vilket gör den särskilt värdefull vid vissa lungsjukdomar.

Kvävespolning (nitrogen washout)

Vid kvävespolning, även kallad nitrogen washout, andas personen in en gasblandning som innehåller kväve och andas därefter ut i en spirometer.

Mängden kväve som spolas ur lungorna under utandningen mäts noggrant. Med hjälp av dessa värden kan läkarna beräkna hur stor lungvolymen är. Metoden används bland annat för att bedöma den funktionella residualkapaciteten, det vill säga den luft som finns kvar i lungorna efter normal utandning.

Heliumutspädning

Vid heliumutspädning (helium dilution) andas personen in en gasblandning som innehåller helium och håller sedan andan en kort stund.

Eftersom helium inte tas upp av kroppens vävnader kan koncentrationen av gasen i lungorna mätas exakt. Utifrån hur mycket helium späds ut beräknas sedan lungvolymen. Även denna metod används främst för att mäta lungans residualkapacitet.

Sammanfattning

Alla dessa metoder ger värdefull information om lungornas funktion. Valet av metod beror på vilken frågeställning läkaren har – spirometri används oftast som första undersökning, medan kroppsplethysmografi, kvävespolning och heliumutspädning ger mer detaljerade mätningar av lungvolymerna.