Vad är ureaprov? Så fungerar utandningstestet för Helicobacter pylori

Ureaprovet, även känt som urea-andningstest eller ¹³C-urea-test, är en diagnostisk metod som används för att påvisa bakterien Helicobacter pylori (H. pylori). Denna bakterie infekterar vanligtvis magslemhinnan och är en av de vanligaste orsakerna till gastrit (magsäcksinflammation) samt magsår och duodenalsår.

Testet bygger på att patienten sväljer en urealösning som innehåller en märkt kolisotop – oftast den icke-radioaktiva isotopen kol-13 (¹³C) – varefter halten av isotopen i utandningsluften mäts.

Så går ureaprovet till

1. Intag av urealösning

Patienten dricker en lösning som innehåller urea, ett ämne som kan brytas ner av enzymet ureas – ett enzym som produceras just av H. pylori-bakterier. Ureat i testlösningen är märkt med en specifik kolisotop, exempelvis kol-13 eller kol-14.

2. Ureasaktivitet och frisättning av kolisotop

Om H. pylori finns i magsäcken bryter bakteriernas ureasenzymer ner ureat i lösningen. Vid nedbrytningen frigörs den märkta kolisotopen i form av koldioxid i magsäcken.

3. Upptag och utandning

Den frigjorda kolisotopen tas upp i blodet och transporteras till lungorna. När patienten andas ut lämnar isotopen kroppen via utandningsluften.

4. Insamling av utandningsprov

Patientens utandningsluft samlas upp i en speciell påse eller ett provrör för analys.

5. Mätning av kolisotophalten

Koncentrationen av kolisotop i utandningsprovet mäts med hjälp av masspektrometri eller annan analytisk teknik.

6. Tolkning av resultatet

Halten av kolisotop i provet jämförs med ett referensvärde. En förhöjd nivå tyder på att H. pylori-infektion finns i magsäcken, eftersom bakteriens ureas har brutit ner ureat och frigjort isotopen.

Fördelar med ureaprovet

Ureaprovet är en icke-invasiv och relativt enkel undersökning. Det kan utföras på en vårdcentral eller mottagning och kräver varken strålning eller gastroskopi (magkamera). Testet används ofta som förstahandsval vid misstanke om H. pylori-infektion och kan även användas för att kontrollera att utrotande behandling med antibiotika har lyckats.

Innan testet kan det krävas att patienten fastar några timmar och undviker vissa läkemedel, exempelvis syrahämmande mediciner som protonpumpshämmare, eftersom dessa kan påverka resultatet. Din läkare ger dig exakta instruktioner inför undersökningen.