Biterapi, alltså behandling med bigift, tillhör en grupp medicinska behandlingar som kallas apiterapi. Bland dessa behandlingar räknas biterapi som en av de mest komplexa.
Apiterapi härstammar från det latinska ordet apis, vilket betyder bi.
Biterapi har en historia som sträcker sig hela 5 000 år tillbaka i tiden, ända till det forntida Egypten, Grekland och Kina. Under tidigt 1900-tal spreds metodens popularitet tack vare den ungerske läkaren Bodog Beck och den amerikanske biodlaren Charles Mraz, som båda arbetade aktivt för att utveckla och sprida behandlingsformen i västvärlden.
Biterapi används för att behandla flera olika medicinska tillstånd, bland annat reumatoid artrit, artros, gikt, bältros, brännskador, symtom vid multipel skleros, bursit (slidsäcksinflammation) samt tendinit (seninflammation).
Det finns två huvudsakliga former av biterapi:
Vid den första metoden injicerar en läkare renat bigift direkt i kroppen, ofta nära det område som ska behandlas. Vid den andra metoden placerar läkaren levande bin, ett i taget, mot patientens hud och låter dem sticka. Valet av metod beror på patientens tillstånd och behandlarens bedömning.
Biterapi betraktas fortfarande som en experimentell behandlingsform. Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) godkänner bigift endast som desensibiliseringsbehandling, det vill säga för att hjälpa personer med biallergi att bygga upp tolerans mot bistick.
Allergiska reaktioner mot bigift är faktiskt ovanliga. Enligt American Apitherapy Society (2009) drabbas endast sju av 1 000 personer som blir stuckna av ett bi av en allergisk reaktion. Däremot är det helt normalt att huden på stickstället svullnar, kliar och rodnar under en kort tid efteråt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online