Antiinflammatoriska läkemedel används för att bekämpa inflammation i områden som påverkas av skadliga stimuli i kroppen, exempelvis patogener eller fysiska skador. När kroppen utsätts för sådana stimuli reagerar den med en inflammation, som kännetecknas av rodnad och svullnad i det drabbade området. Genom att använda antiinflammatoriska läkemedel kan både inflammationen och den smärta samt de cellskador som följer med den lindras. Det finns flera olika typer av antiinflammatoriska läkemedel som kan användas för att behandla inflammation.
Steroider, särskilt de som tillhör gruppen glukokortikoider, används ofta för att dämpa den inflammatoriska processen. Vissa glukokortikoider produceras naturligt i kroppen, men de som ges som läkemedel är syntetiskt framställda. Tack vare sin unika molekylstruktur kan de passera genom cellväggen och nå fram till cellkärnan, där de ökar produktionen av vissa proteiner och hämmar andra. Den övergripande effekten blir att inflammationen minskar eller undertrycks. Välkända exempel på glukokortikoider är prednison, dexametason och hydrokortison.
Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel, ofta förkortade NSAID, verkar genom att förhindra produktionen av prostaglandiner – en grupp kemikalier som kroppen bildar för att bland annat främja inflammation. Kroppen producerar enzymer av typen cyklooxygenas (COX), som styr bildningen av specifika prostaglandiner. NSAID blockerar vissa av dessa enzymer, vilket hämmar prostaglandinproduktionen och därmed minskar inflammationen. Vanliga exempel på NSAID är acetylsalicylsyra (aspirin), ibuprofen och naproxen.
Immunselektiva antiinflammatoriska derivat, förkortade imSAID, är relativt nya inom medicinen. De är biologiskt framställda molekyler som undertrycker det inflammatoriska svaret på ett annat sätt än både NSAID och glukokortikoider. När vita blodkroppar – i synnerhet granulocyter – aktiveras frisätts kemikalier som förstärker kroppens inflammatoriska respons vid skada eller infektion. imSAID hämmar aktiveringen av dessa celler utan att kompromissa med immunsystemets funktion, samtidigt som frisättningen av de ämnen som startar och förstärker inflammationsprocessen förhindras.
Förutom syntetiska läkemedel och kroppsegna ämnen har flera växtbaserade extrakt visat sig ha inflammationsdämpande egenskaper. Det mest kända är extraktet från videbark som innehåller acetylsalicylsyra – ämnet som de flesta känner igen som aspirin. Andra växtextrakt med relativt stark antiinflammatorisk verkan är oljor från avokado-soyafraktionen samt extrakt från harpagophytum (devils claw), med verksamheten harpagosid. En måttlig antiinflammatorisk effekt har också påvisats hos ingefära samt pulver framställt från nypon och nyponfrön.
Biverkningar av glukokortikoider beror oftast på långvarig användning eller missbruk och kan innefatta ett försvagat immunsystem och benskörhet (osteoporos). Vissa preparat kan även orsaka kräkningar, förvirring, ledvärk, magbesvär och dåsighet. I mer allvarliga fall kan biverkningar som grön starr, diabetes, magsår och hämmad tillväxt uppstå.
Biverkningar av NSAID inkluderar magsmärtor, magsår och blödningar, eftersom hämningen av prostaglandiner även påverkar de ämnen som främjar blodkoagulering. Långvarig användning av NSAID kan leda till potentiellt livshotande organsvikt samt förlängda blödningar efter kirurgiska ingrepp.
Eftersom imSAID fortfarande studeras och ännu inte används kliniskt på människor är kunskapen om deras biverkningar ännu inte fullständig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online