Vad är kelatering? Definition, behandling och risker

Kelatering – ett begrepp som härstammar från det grekiska ordet "chele", som betyder klo – betyder att gripa tag i eller avlägsna ett oönskat ämne. Termen används inom medicin och hälso- och sjukvård för att beskriva processen att avlägsna giftiga ämnen från kroppen. Begreppet har dock olika innebörder beroende på vilket område det tillämpas inom.

Kemisk definition

Enligt Chemistry Dictionary är kelatering "bildandet av, eller förekomsten av, bindningar (eller andra attraktiva interaktioner) mellan två eller flera separata bindningsställen inom samma atom. En molekylär enhet där kelatering förekommer – och motsvarande kemisk förening – kallas för ett kelat."

Medicinsk definition

Enligt medicinska uppslagsverk avser kelatering den process genom vilken en molekyl omsluter och binder till en metall för att därefter avlägsna den från kroppens vävnader.

Definition inom hälso- och sjukvården

Kelateringsterapi är en behandling där aminosyran EDTA (etylendiamintetraättiksyra) förs in i blodströmmen via en ven för att fästa vid giftiga metaller i kroppen. Enligt American Cancer Society har kelatering med EDTA godkänts av den amerikanska läkemedelsmyndigheten (FDA) som behandling mot blyförgiftning i över fyrtio år.

Så fungerar behandlingen

När EDTA kommer in i blodströmmen fäster det vid bly eller andra giftiga metaller. Dessa metaller spolas sedan ut ur kroppen via urinen.

Behandlingsprocessen

Kelateringsterapi bör alltid utföras av en kvalificerad och legitimerad läkare. Behandlingen kan genomföras på en läkarmottagning som öppen vård. EDTA droppas långsamt in intravenöst och cirkulerar genom blodströmmen – en process som kan ta upp till tre timmar. Under tiden fäster EDTA vid giftiga ämnen som senare utsöndras när du urinerar. Din läkare rekommenderar vanligtvis mellan 20 och 50 behandlingar fördelade över flera månader.

Risker och biverkningar

Riskerna med kelatering kan i vissa fall vara livshotande. Njursvikt har förekommit i sällsynta fall, och kongestiv hjärtsvikt har dokumenterats som en möjlig risk vid kelateringsterapi. Ett vanligt problem är att kroppen förlorar för mycket kalcium, men din läkare brukar förskriva ett kalciumtillskott för att motverka detta. Svullna och inflammerade vener vid platsen för den intravenösa droppen kan också uppstå.