Borttagning av mänskliga parasiter: Så skyddar du dig från fästingar, iglar och tarmparasiter

Parasiter är organismer som fäster vid eller lever i en annan organism för att få näring, utan att ge värden någon nytta i gengäld. Det finns många organismer som kan parasitera på människor – från myggor, fästingar och iglar till mikroskopiska tarmparasiter och maskar. Varje typ av parasit kräver sin egen metod för borttagning och behandling. I den här guiden går vi igenom de vanligaste typerna och hur du hanterar dem på ett säkert sätt.

Blodsugande parasiter

De vanligaste parasiterna på människor är de som livnär sig på blod. Hit räknas myggor, fästingar och iglar.

Myggor

Att bli av med myggor är enklast av alla – döda dem eller borsta helt enkelt bort dem från huden. Myggbiten kan dock klia och i vissa delar av världen överföra sjukdomar, så undvik att kliar på betten för att minska risken för irritation och infektion.

Fästingar

Att ta bort en fästing är enkelt, men det måste göras rätt. Trots att många huskurer föreslår att man ska smörja in fästingen med petroleumgelé eller alkohol, är det bästa och mest effektiva sättet att använda en pincett eller särskild fästingplockare.

• Greppa fästingen så nära huvudet och huden som möjligt.
• Var noga med att inte klämma ihop fästingen, eftersom saliv och tarminnehåll då kan pressas in i kroppen och öka risken för smittöverföring.
• Dra försiktigt och stadigt rakt ut utan att vrida.
• Kontrollera att hela fästingen kommit med – huvudet får inte lämnas kvar i huden.

Rengör därefter bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel. Håll koll på området de kommande veckorna; upplever du rodnad, feber eller influensaliknande symtom bör du kontakta vården, eftersom fästingar kan överföra sjukdomar som borrelia och TBE.

Iglar

Iglar är lika lätta att ta bort som fästingar, om man vet hur man gör. Följ dessa steg:

• Hitta stället där igelns sugkopp har fäst sig på huden.
• Tryck försiktigt ner huden runt sugkoppen för att bryta undertrycket mellan igeln och huden.
• Skjut ett finger under igeln och flicka bort den med en snabb rörelse.

Undvik att dra i igeln med våld – då kan munparten fastna i huden och öka risken för infektion. Blödningen efter en igelbit kan pågå en stund eftersom igeln utsöndrar ett blodförtunnande ämne, men den är i regel ofarlig.

Mikroskopiska tarmparasiter

Tarmparasiter kommer i många former, och flera av dem är mikroskopiska organismer som överförs via oren mat och kontaminerat vatten. De vanligaste mikroskopiska tarmparasiterna är protozoer och amöbor.

Dessa parasiter ger ofta symtom som magkramper, illamående, diarré och trötthet. Till skillnad från yttre parasiter går de inte att ta bort manuellt – här behövs läkemedelsbehandling. Har du misstanke om en tarmparasitinfektion är det viktigt att uppsöka läkare, som genom laboratorieprov kan identifiera den exakta parasiten och ordinera lämplig antiparasitär medicinering. Självbehandling rekommenderas inte, eftersom fel diagnos kan leda till fel behandling.

Maskar

Maskar är en annan vanlig form av tarmparasiter. De parasitära maskarna inkluderar bland annat spolmaskar, hakmaskar och bandmaskar.

Eftersom vissa maskar suger i sig tarmblod kan de orsaka anemi, alltså järnbrist i blodet. Därför rekommenderar läkare ibland järntillskott utöver den antiparasitära behandlingen. Symtom kan vara buksmärtor, viktnedgång, trötthet och hos barn påverkad tillväxt.

Varje typ av mask bekämpas med olika antiparasitära mediciner, vilket gör det extra viktigt att uppsöka läkare för en korrekt diagnos innan behandling påbörjas. Med rätt medicinering är prognosen oftast mycket god.

Förebyggande tips

• Använd insektsmedel och täckande kläder i fästingtäta och myggrika områden.
• Kontrollera kroppen efter fästingar efter vistelse i naturen.
• Tvätta händerna noggrant och skölj frukt och grönsaker före användning.
• Drick endast rent eller kokat vatten, särskilt när du reser i områden med osäker vattenförsörjning.
• Se till att kött och fisk är ordentligt tillagat.

När bör du söka vård?

Kontakta vården om du får bestående magbesvär, diarré, feber, oförklarlig trötthet eller hudreaktioner efter en parasitbit. En korrekt diagnos är alltid första steget mot effektiv behandling.