Placebo, ibland kallade sockerpiller, är verkningslösa medicinska behandlingar som fungerar enbart för att användaren tror att de ska göra det. De kan ges i form av piller, droppar, krämer eller som det falska beskedet att en behandling har utförts. När användaren tror sig bli behandlad börjar många besvär att läka av sig själva. Detta fenomen, som kallas placeboeffekten, har en rad praktiska användningsområden.
Att förskriva placebo i klinisk praktik kan vara en riskabel strategi. Användningen kan fördröja upptäckten av allvarliga symtom, och den lindring som ges infinner sig långsammare än hos verklig medicin. Dessutom är vissa personer helt okänsliga för placeboeffekten. Trots dessa risker fortsätter många läkare att regelbundet förskriva placebo. Vitaminer ges till exempel ofta som en illusion av behandling vid lindriga besvär. Placeborecept används också för att undvika att ge patienter verkliga läkemedel utan genuint medicinskt behov. Även om placebo har en praktisk roll inom sjukvården används det därför med stor försiktighet.
De risker som är förknippade med att förskriva placebo har skapat kontroverser. Motståndare menar att läkare som använder placebo bryter mot den hippokratiska eden, läkarnas löfte att inte skada. Den upplevda skadan handlar om möjligheten till minskat förtroende för läkare när bedrägeriet upptäcks, samt om risken att patienter avstår från vidare behandling på grund av den falska tron att de redan fått medicin. Dessutom kan försäljning av verkningslösa piller till priset av vanlig medicin betraktas som en form av bedrägeri.
Placebo används också inom flera andra nischområden. Recept på p-piller innehåller till exempel flera verkningslösa tabletter. Eftersom kvinnor som använder preventivmedel rekommenderas att inte ta pillern under menstruationscykeln, tillhandahålls placebo-piller för just de dagarna. I det här fallet är syftet inte att lura kroppen, utan att hjälpa användaren att behålla vanan att ta en tablett varje dag. Det har visats att inkluderingen av dessa extra tabletter i ett recept på preventivmedel ökar andelen korrekt användning.
Efter att en ny medicinsk behandling har utvecklats är forskarnas uppgift att ta reda på hur väl den fungerar. För att åstadkomma detta får en grupp försökspersoner den nyutvecklade medicinen medan en annan grupp får placebo. I en dubbelblindstudie vet utvärderaren inte vilken grupp som fått placebo förrän resultaten har analyserats. Detta förhindrar att fördomar påverkar processen, både för patienterna och för den forskare som utvärderar.
Individuella skillnader och en mängd andra faktorer spelar in när man beslutar om placebo ska användas. Variabler som etnicitet, ålder och specifika sjukdomar är alla viktiga. Patienter med svåra brännskador kan till exempel ha stor nytta av att få placebo under namnet morfin. Alzheimerpatienter är däremot helt immuna mot effekten på grund av sina nedsatta kognitiva förmågor. Läkare måste också vara noga med att använda vilseledning med försiktighet. En patient med svår smärta bör, oavsett hur legitim dennes smärta är, inte ges placebo. Vidare bör läkaren följa upp patienter som fått placebo för att säkerställa att symtomen har avtagit i stället för att lämnas obehandlade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online