
Första generationens antihistaminer (difenhydramin, klorfeniramin, hydroxyzin) passerar blod-hjärnbarriären, blockerar centrala H1-receptorer → sedering. Andra generations preparat (cetirizin, loratadin, fexofenadin, levocetirizin) är mindre lipofila och mindre sedativa, men individuellt svar varierar på grund av gener, ålder, levermetabolism och läkemedelsinteraktioner.
| Läkemedel | Standarddos | Sedationsrisk |
|---|---|---|
| Difenhydramin (Benadryl) | 25–50 mg 4–6h (max 300 mg/dag) | Hög |
| Klorfeniramin | 4 mg 4–6h (max 24 mg/dag) | Hög |
| Cetirizin (Zyrtec) | 5–10 mg en gång dagligen | Låg–måttlig (10–15%) |
| Loratadin (Claritin) | 10 mg en gång dagligen | Mycket låg |
| Fexofenadin (Allegra) | 180 mg en gång dagligen (eller 60 mg 2×/dygn) | Minimal |
| Levocetirizin (Xyzal) | 5 mg en gång dagligen | Låg–måttlig |
Intranasala kortikosteroider (flutikason, mometason) är förstahandsval vid persistenterande allergisk rinit med mindre systemisk effekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online