Maskros (Taraxacum officinale) är en vildväxande ört som finns i nästan alla klimat. Den når vanligtvis omkring 30 cm i höjd, har gula blommor som blommar större delen av året och bildar en fluffig fröboll när den mognar. Bladen och roten används i örtmedicin och som livsmedel.
Maskros kallas även lejontand, prästkrona, svinpiff, mjölk‑gök, vild endiv och många andra namn. Den är erkänd som en kraftfull läkeväxt i folkmedicinen världen över och återfinns i bland annat USA:s National Formulary samt i kinesiska örtmedicinska samlingar.
USDA beskriver maskros som en av de rikaste källorna till betakaroten (vitamin A‑prekursor) och en av de tre bästa källorna till vitamin A, efter torskleverolja och nötköttslevern. Växten är dessutom rik på fiber, kalium, järn, kalcium, magnesium, fosfor samt B‑vitaminerna tiamin och riboflavin, och den innehåller protein.
Maskros nämns redan i arabisk medicinsk litteratur från 900‑ och 1000‑talen. På 1200‑talen återfinns den i walesiska medicinska texter, och i Kina började man utnyttja dess egenskaper på 600‑talet. I Europa dök den upp omkring 1485.
Amerikanska pionjärer använde maskros som vårtonic för dess höga vitamininnehåll. Inhemska amerikanska stammar använde den mot akne, eksem, hives, halsbränna, nervositet, anemi, förstoppning, smärta och vätskeretention. Roten har även rostats som kaffekonsumtion.
Trots den långa historien betraktar FDA maskros fortfarande som en ogräsart och har ingen officiell medicinsk godkännande. Många moderna örtmedicinare är dock oense med FDA:s bedömning.
Maskros är en flerårig ört som blir cirka 30 cm hög. Bladen är spatel‑formade med djupa tänder och sitter i en rosett vid plantans bas. Blommorna öppnas vid gryning och stängs vid solnedgång samt reagerar på väderförhållanden. När fröbollen mognar sprids fröna lätt med vinden.
Ursprungsområdet är Asien; växten trivs i svala klimat med fuktig, kväverik jord på lägre höjder. Roten används mest i medicinska preparat, men bladen och hela växten kan ätas råa i sallader, göras till te eller användas som kaffeksubstitut. Blommorna kan fermenteras till vin eller sprits.
Maskros bör undvikas av barn, ungdomar, äldre, gravida, ammande, personer med kronisk sjukdom eller akuta magbesvär samt allergiker. Diabetiker bör kontrollera blodsockret då maskros kan påverka nivåerna.
Personer med gallblåseproblem, de som tar diuretika eller blodförtunnande medel bör konsultera läkare innan de använder maskrosprodukter.
Maskros har ännu inte utvärderats av FDA för säkerhet eller renhet. Produkter kan ibland vara kontaminerade med tungmetaller eller andra substanser. Välj alltid pålitliga leverantörer.
Marknaden för frystorkade maskros‑piller, tinkturer och extrakt har vuxit med 5–10 % per år och nådde miljon‑gränsen år 2000. Dessa piller används som diuretikum, för att reglera blodsocker, stödja lever‑ och gallblåsefunktion, stimulera aptit och lindra matsmältningsbesvär.
Maskros ingår ofta i viktminskningspreparat på grund av påstådd påverkan på fettmetabolism, men kliniska studier saknas. Europeiska växtmedicinska myndigheter (ESCOP, Commission E) rekommenderar maskrosrot för dyspepsi, aptitlöshet, leverproblem och vätskeretention.
Kvinnor med premenstruellt syndrom kan uppleva minskad uppblåsthet tack vare växtens diuretiska effekt. Blommorna är rika på lecitint, vilket kan stödja hjärnans acetylkolin och potentiellt bromsa Alzheimers progression samt främja leverhälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online