AZT (Zidovudin): Den första HIV-läkemedlet och dess bestående roll

Zidovudin (AZT, azidotymidin) är en nukleosid revers transkriptas hämmare (NRTI) som används för att behandla och förebygga HIV/AIDS. Det var det första antiretrovirala läkemedlet godkänt av FDA (1987, varumärke Retrovir) och förblir en komponent i vissa kombinationsregimer.

Verkmekanism

AZT är en tymidinanalog som inkorporeras i viral DNA under revers transkription, vilket orsakar kedjebrott och hämmar HIV-replikering.

Användning

• Behandling: Används alltid i kombination med andra antiretrovirala (typiskt 2+ andra läkemedel) för att sänka virallast och förhindra resistens.
• Forebyggande: Postexpositionsprofylax (PEP) och förebyggande av mor-till-barn-överföring (PMTCT) under graviditet och förlossning.
• Dosering: Typiskt peroralt, två gånger dagligen (med eller utan mat). Dos justeras för njurfunktion.

Vanliga biverkningar

• Illamående, kräkning, huvudvärk, trötthet
• Hematologiska: anemi, neutropeni (kontrollera B-status regelbundet)
• Myopati (vid långvarig användning)
• Lipodystrofi, laktacidos (sällsynt men allvarlig)

Historisk betydelse

AZT:s godkännande markerade början av antiretroviral terapi. Även om nyare NRTI (t.ex. tenofovir, abakavir, lamivudin) i stort sett har ersatt det som förstahandsval på grund av bättre tolerans, förblir AZT viktigt i specifika scenarier (t.ex. PMTCT i resursfattiga miljöer, vissa resistensprofiler).

Viktig punkt

AZT används aldrig som monoterapi. Effektiv HIV-behandling kräver kombinerad antiretroviral terapi (cART) för att uppnå varaktig viralsuppression och immunåterställning.