Så använder du röd alm (slippery elm) på bästa sätt

Örter har använts i århundraden för att behandla sjukdomar och främja bättre hälsa. En av de örter som Nordamerikas ursprungsbefolkning använde är barken från röd alm, även känd som slippery elm, som kan lindra en rad olika besvär. Enligt University of Marylands medicinska center rekommenderas röd alm ibland mot GERD, det vill säga sura uppstötningar och refluxsjukdom. Historiskt har örten också använts vid hosta, halsont, diarré och hudirritationer.

Extern användning

Rödalmsbark fungerar som ett effektivt antiseptiskt medel vid bölder, skärsår och mindre sår på huden. Det bästa sättet att använda örten utvärtes är att göra en omläggning. Blanda mald innerbark med precis tillräckligt kokande vatten för att bilda en pasta. Låt pastan svalna, applicera den på det drabbade området och låt den sedan torka.

Intern användning

Det finns flera sätt att ta röd alm internt, beroende på vilket besvär du vill behandla.

Kapslar mot magbesvär

Vid sura uppstötningar, diarré eller andra magproblem kan kapslar vara det bekvämaste alternativet, eftersom dosen redan är färdigmätt. University of Marylands medicinska center rekommenderar en dos på 800–1000 mg upp till tre gånger per dag. Kom ihåg att dricka ett glas vatten till kapslarna. Slemämnet i barken belägger och lugnar magslemhinnan, vilket lindrar smärtan från överskottssyra och samtidigt främjar matsmältningen.

Pastiller mot halsont och hosta

Lider du av halsont eller hosta är rödalmspastiller ofta bästa valet. De finns receptfria i din lokala hälsokostbutik, men du kan också göra egna utan större besvär. Webbplatsen LearningHerbs.com har ett enkelt recept: blanda en halv kopp mald videbarkspulver med torkad, hackad lakritsrot, honung och lite kokande vatten. Gör först ett te av lakritsroten, rör ner övriga ingredienser, rulla ut degen och skär den i små kvadrater eller cirklar.

Att tänka på

Röd alm anses varken giftig eller farlig när den används enligt anvisningarna, men det finns några saker att ha i åtanke. Använd inte rödalmspasta på öppna sår eller vätskande sår, eftersom effekterna när ämnet kommer direkt in i blodbanan inte har studerats i någon större utsträckning. Den typen av sår kan behöva läkarvård.

Har du tagit rödalmspreparat eller te under en längre tid utan att dina sura uppstötningar blir bättre bör du kontakta läkare. Det kan röra sig om ett allvarligare tillstånd som kräver en annan typ av behandling.