Aprikosträdet (Prunus armeniaca L.) har sitt ursprung vid gränsen mellan Ryssland och Kina och har odlats i Kina i minst 3 000 år, enligt University of Georgia. Engelska nybyggare introducerade troligen frukten till USA:s östkust, medan spanska upptäcktsresande förde den till klostren i Kalifornien.
Aprikosens frö kallas ofta kärna. Det har ett mycket hårt hölje som omger en nött som påminner om en mandel – både till utseende och smak. Men aprikoskärnan är mer än bara en släkting till mandeln: den används inom traditionell medicin, hudvård och matlagning, samtidigt som vissa varianter kräver försiktighet.
Det finns två huvudtyper av aprikoskärnor: söta och bittra. Enligt Health Canada kan du känna igen de bittra kärnorna på deras blekvita färg och deras markant bittra smak.
De bittra kärnorna kan utgöra en hälsorisk, eftersom de innehåller amygdalin (laetril), ibland även kallat vitamin B17, ett ämne som frigör cyanid när det bryts ner i kroppen. De söta kärnorna innehåller betydligt lägre halter amygdalin och betraktas som säkrare att äta.
USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet (FDA) listar dock aprikoskärnor i sin databas över giftiga växter och gör ingen skillnad mellan bittra och söta varianter. Även Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) varnar för att man inte bör äta mer än en till två små bittra kärnor per dag på grund av cyanidrisken.
Kring den aktiva ingrediensen i aprikoskärnor – laetril – pågår fortfarande en livlig debatt. Asante Academy of Chinese Medicine, en akupunkturklinik i London, listar aprikoskärnor som verksamma mot hosta och andningsbesvär, samt som ett medel som smörjer och lugnar tarmarna.
Kliniska studier från Kina har också rapporterat att bittra aprikoskärnor har antimikrobiella och tumörhämmande egenskaper, samt att de kan ge smärtlindring till patienter med avancerad levercancer.
USA:s nationella cancerinstitut bedömer dock att det saknas tillräckliga belägg för att laetril skulle kunna döda cancerceller. Institutet hänvisar samtidigt till två studier som visade potentiella, men inte entydiga, tecken på att ämnet skulle kunna stärka immunförsvaret och hämma tillväxten av primära tumörer. FDA har inte godkänt laetril som cancerbehandling i USA, och ämnet ska aldrig användas som ersättning för konventionell cancervård.
Torkade aprikoskärnor kallpressas för att utvinna en olja som lätt absorberas av huden och har mjukgörande egenskaper. Aprikoskärnolja är rik på vitaminerna A, C och E, vilket gör den särskilt bra för torr, irriterad eller mogen hy.
Oljan fungerar som fuktgivare och bidrar till hudens elasticitet och smidighet. Den har en lätt nötaktig doft och återfinns i många krämer, lotioner och kosmetiska produkter. Inom massageterapi är aprikoskärnolja en populär bärarolja, eftersom den – till skillnad från många andra oljor – inte lämnar någon klibbig oljefilm efteråt.
Vitamin E i oljan är en antioxidant som neutraliserar fria radikaler, vilka kan orsaka skador på celler och vävnader. Vitaminet hjälper också sår att läka och gynnar det kärlsystem som ansvarar för kroppens cirkulation.
Dessutom kan kärnorna krossas och blandas till en ansiktsmask eller användas i ansiktsskrubbar som stimulerar blodcirkulationen och avlägsnar döda hudceller, vilket ger huden en fräschare och jämnare lyster.
Aprikoskärnor förekommer i en rad recept, och både söta och bittra varianter används i konfektyr, bakverk och likörer. Eftersom de smakar så pass likt mandlar används de ofta som substitut i exempelvis marsipan, biscotti och italienska amaretti-kakor, där de dessutom bidrar till den karaktäristiska mandeldoften.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online