Fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) introducerades till Nordamerika från Europa och är lätt att känna igen på sina talrika rörformiga blommor som sitter tätt längs en hög stängel. Färgen varierar beroende på art och sort – allt från djuplila och rosa till gult och vitt.
Även om växten är ovanligt vacker döljer den en farlig hemlighet. Fingerborgsblomman innehåller digitalis, ett hjärtglykosid som läkare ordinerar för att behandla hjärt-kärlsjukdomar. Samma ämne gör dock växten extremt giftig. Därför bör fingerborgsblommor alltid hållas utom räckhåll för barn och husdjur.
År 1775 upptäckte den engelske läkaren William Withering att digitalisen i fingerborgsblomman var den verksamma ingrediensen i en folkmedicinsk recept mot vattusot (ödem). Efter tio års försök – inklusive studier på tolv barn – publicerade Withering sitt klassiska verk An Account of the Foxglove and its Medicinal Uses; With Practical Remarks on Dropsy and Other Diseases. Idag ordineras digitalis rutinmässigt för att stärka och reglera hjärtats slag, särskilt hos patienter med kronisk hjärtsvikt.
Fingerborgsblomman är tvåårig och blommar från juni till september. Den når en höjd av cirka 60–120 centimeter. Det första året bildar bladen en rosett närmast marken, och det andra året skjuter den karakteristiska blomsterstängeln upp. Blommorna är långa och rörformiga, med färger som spänner från lila och rosa till gult och vitt beroende på art.
Växten är vanlig i trädgårdar och har naturaliserats i bland annat nordvästra USA. Den trivs ofta längs vägar, i torra betesmarker och till och med i sprickor i granitmurar.
Digitalisförgiftning är ett allvarligt problem, särskilt bland mycket unga och gamla. År 1985 rapporterade American Association of Poison Control Centers (AAPCC) att hela 80 procent av alla digitalisförgiftningar bland småbarn inträffade när barnen hittat och fått i sig farmors eller farfars mediciner. Förgiftning kan också uppstå genom direkt kontakt med själva växten – blommorna, bladen och fröna är samtliga giftiga. Även inandning av rök från brinnande växter kan orsaka toxicitet.
Effekterna av digitalisförgiftning hos barn (liksom hos vuxna) visar sig inte alltid omedelbart utan kan dröja flera timmar efter exponeringen. De vanligaste symtomen är illamående och kräkningar, dåsighet, huvudvärk och förvirring. Akut förgiftning är oftast tydlig, medan kronisk toxicitet ofta yttrar sig mer diskret – exempelvis som förändrad syn.
Enligt doktor Kown, chef för barnakutmottagningen och docent vid University of California, Irvine Medical Center, beror de flesta fall av digitalistoxicitet hos barn på felaktig dosering eller oavsiktligt förtärande.
Eftersom digitalisförgiftning hos barn nästan alltid sker av misstag kan risken effektivt minskas genom att göra hemmet barnsäkert. Se till att alla mediciner förvaras ordentligt förslutna och utom räckhåll för små barn. Fingerborgsblommor som hålls inomhus bör placeras där de inte kan ätas av misstag. Utomhus är det klokt att hålla uppsikt över små barn så att de inte omedvetet kommer i kontakt med växten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online