Många moderna läkemedel har sina rötter i de örter som användes redan i forntiden. Utan växterna skulle flera av dagens preparat – däribland aspirin – aldrig ha utvecklats. På senare år har intresset för växtbaserad medicin åter växt, och ört- och folkmedicinska recept kombineras allt oftare med konventionell sjukvård. Steg för steg återupptäcker vi kunskapen om växter som våra förfäder kände till utantill.
Cancer är inget undantag. Flera örter har visat sig vara till hjälp vid behandling av sjukdomen, och bland dem återfinns den anspråkslösa luktviolen (Viola odorata), som växer vilt över stora delar av världen.
Luktvioletter har ätits sedan urminnes tider; historiska källor visar att växten använts i minst 2 000 år. Varje vår täcker dessa vilda fleråriga växter marken med sina små, violettblå blommor. Violte var förr en vanlig dryck som användes för att lindra allt från magbesvär till allvarligare åkommor. Bladen åts för sitt höga vitamininnehåll, kanderades som godis och gav sallader färg och smak. Samtliga delar av växten är ätbara.
Idag pryder luktvioletter många trädgårdar och trivs ymnigt med minimal skötsel. Växten sprider sina frön aktivt och breder sig dessutom via sina rotknölar, vilket gör att bestånden snabbt expanderar.
Violväxter innehåller stora mängder rutin, ett naturligt ämne besläktat med aspirin. Tidigare lades violblad i omslag som applicerades direkt på hudcancer. De aspirinliknande egenskaperna gör växten användbar mot inflammation, och både lungsjukdomar och cancer har traditionellt behandlats med viol. Växten har även använts för att lindra huvudvärk och yrsel.
Kända antika örtläkare och filosofer, däribland Plinius och Homeros, rekommenderade viol som botemedel. Användningen har levt vidare genom seklerna. Den brittiska farmakopén (British Pharmacopoeia) erkänner visserligen inte officiellt viol som botemedel mot cancer, men listar ändå dess användning tillsammans med bruksanvisningar.
I dag används viol mot en rad olika besvär. Växten lindrar huvudvärk och kroppsvärk och verkar som ett milt lugnande medel. På senare tid har den också studerats för sitt potentiella skydd mot och stöd vid behandling av hiv. Externt kan den lindra olika hudbesvär.
Vanliga sätt att inta violen är som teinfusion eller sirap. Att äta bladen i en sallad är ett enkelt sätt att få en regelbunden dos, och salvor med viol används också flitigt.
Violen rykte som blodrenare har gjort att den ofta kombineras med modern cancerbehandling. Hittills finns inga dokumenterade interaktioner mellan luktviol och konventionell cancerbehandling. Forskarvärlden kan ännu inte peka på bevis för att violbot skulle bota cancer, men det finns samtidigt inga kända fall där intag av luktviol orsakat någon skada.
Salva: Koka omkring tre dussin violblad i ungefär 55 gram (2 oz) uppvärmt, mjukt fläskfett. Sila blandningen när bladen fått konsistensen av kokt kål och häll upp salvan i en burk med lock. Applicera lokalt på drabbade områden. Salvan kan även användas på svullna lymfkörtlar för att lindra allmänna åkommor.
Te: Koka cirka 55 gram (2 oz) torkade violblad i en liter vatten. Låt stå tills vattnet blivit grönt, ungefär 12 timmar. Sila därefter och koka upp vätskan kort. Förvara i kylskåp och drick några centiliter varannan timme. Teet ska inte förvaras längre än en dag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online