Skogsodlade medicinalväxter utgör merparten av dagens alternativa läkeörter. Enligt University of Kentucky hotar avskogning många av dessa viktiga växter, vilket fått flera småföretag att satsa på odling av dem. Medicinalväxter har historiskt använts för att behandla allt från magbesvär till cancer. Hundratals kända medicinalväxter finns i världens skogar, och nya arter upptäcks kontinuerligt.
Här presenteras sex av de mest uppskattade läkeväxterna som växer vilt i nordamerikanska skogar.
Enligt Wilkes University är amerikansk ginseng (Panax quinquefolium) en flerårig ört som växer längs Nordamerikas östkust. Den är en sällsynt växt och betraktas som hotad i New Hampshire. Intressant nog försämras de medicinska egenskaperna hos odlade växter efter cirka tio år, medan vilda växter tvärtom blir starkare med åldern.
Ginsengen används traditionellt för att stärka immunförsvaret, balansera kolesterolnivåerna och förbättra minnet. Den har även antiinflammatoriska och antitumörala egenskaper.
Enligt Michael T. Murray, N.D., i boken "The Healing Power of Herbs", är goldenseal (Hydrastis canadensis) en flerårig växt som är inhemska i östra Nordamerika. Växtens medicinskt verksamma delar är rötterna och jordstammen (rhizomet).
Goldenseal användes av Nordamerikas ursprungsbefolkning för att dämpa inflammation i slemhinnorna i luftvägar, urinvägar och matsmältningskanal vid infektioner.
Svart trolldruva (Actaea racemosa) används ofta för att lindra kvinnohälsoproblem som klimakteriebesvär och menstruationssmärtor. Växten sänker nivåerna av luteiniserande hormon, vilket ger en östrogenliknande effekt i kroppen och kan minska värmevallningar samt hormonrelaterad depression. Den medicinskt verksamma delen är roten.
Enligt University of Vermont användes kanadensisk hasselört (Asarum canadense) som ett slags preventivmedel av Nordamerikas ursprungsbefolkning. Växten används även som antimikrobiellt medel och tros ha antitumörala egenskaper tack vare den aristolochisyra som finns i rötterna.
Hasselörten växer långsamt och bildar purpurbruna blommor på våren. Namnet kommer av att rötterna smakar likt ingefära.
Enligt Non-Timber Forest Products har blodrot (Sanguinaria canadensis) länge använts mot olika hudåkommor, exempelvis vårtor och eksem. Växten innehåller ämnen som gör den verkande både antibakteriellt och antiinflammatoriskt. Den har även urindrivande, antiseptiska och lugnande egenskaper.
Viktigt att veta är att stora mängder av de alkaloider som finns i savens röda saft kan vara giftiga. Blodrot växer främst i lövskogar och fungerar som indikatorart för björk-, lönn- och lindskogar.
Röd alm (Ulmus rubra) är ett lövfällande träd vars innerbark har kraftfulla medicinska egenskaper. När barken blandas med vatten bildas ett slemlikt, geléaktigt ämne som enligt University of Maryland Medical Center täcker och lindrar hela matsmältningskanalen.
Barken kan även skydda mot magsår och överskott av syra, samt lindra diarré och andra magbesvär. Tack vare sin skyddande effekt på matsmältningssystemet studeras röd alm numera som möjlig behandling vid Crohns sjukdom och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online