Örter som drar samman och stramar åt kroppens vävnader kallas astringenter, eller sammandragande medel. Inom hudvård används de ofta för att tona och spänna upp huden, vilket ger den ett slätare och mer jämnt utseende. Genom att begränsa körtlarnas sekretion och lösa upp ytligt talg hjälper de dessutom till att hålla en oljig hy under kontroll.
Den främsta komponenten bakom den astringerande verkan är garvsyror, som oftast benämns tanniner. Intressant nog utvecklar de flesta örter astringerande egenskaper när de bränns, även om sådana egenskaper saknas naturligt i den färska växten.
Tanninernas stramande och torkande effekt uppnås genom att muskelfibrerna närmast hudytan dras ihop och att cellmembranens permeabilitet minskar. Resultatet blir en tillfälligt fastare hud med mindre synliga porer och minskad glans.
Bland de mest populära örterna med sammandragande egenskaper finns ekbark (Quercus alba/robur), rotbarken från vaxmyrten (Myrica cerifera), hallonblad (Rubus idaeus), röllikans blad och blommor (Achillea millefolium), trollhasselns bark och blad (Hamamelis virginica), innerbark från vit tall (Pinus strobus/alba), kamomillblomma (Matricaria recutita) samt ringblomma (Calendula officinalis).
Beroende på hur segt växtmaterialet är – oavsett om det rör sig om blomma, blad eller bark – kan det antingen dekokteras (sjudas försiktigt) eller infunderas (dras i hett vatten) i ungefär en halvtimme. Astringenter appliceras vanligen på huden mellan rengöring och fuktkräm, till exempel som ett ansiktstonik som försiktigt penslas över huden med en bomullsrondell.
Ta alltid hänsyn till din hudtyp och var uppmärksam på möjliga allergiska reaktioner eller överdriven torrhet. Gör gärna ett plåsterprov på en liten hudyta innan du använder ett nytt preparat i hela ansiktet, och undvik daglig användning av starkt astringerande produkter om huden känns spänd eller irriterad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online