Kroppsavgiftning och kelatering är populära inslag inom alternativ medicin. Anhängarna menar att regelbunden detox kan hjälpa till att förebygga cancer, depression, matsmältningsproblem, fetma, leversjukdomar och njursvikt. Många avgiftningsprogram gör dock mer skada än nytta – starka laxermedel och urindrivande preparat kan orsaka uttorkning, undernäring och lågt blodsocker.
De mest framgångsrika avgiftningsprogrammen bygger istället på antioxidantrika örter och växter. Dessa kan stödja hälsan hos njurar, lever, tjocktarm, blodomlopp och lymfsystem med relativt låg risk för biverkningar eller interaktioner med läkemedel.
Marietisteln är ett av de mest populära växtbaserade kosttillskotten på marknaden. Dess främsta verksamma ämne, silymarin, är en kraftfull leverstödjande substans. Silymarin har dokumenterats kunna avlägsna många olika gifter från levern, bland annat svampgifter och alkohol. Många örtläkare rekommenderar också marietistel vid behandling av leversjukdomar som skrumplever, virushepatit och levercancer.
Forskningen är visserligen begränsad, men vissa experter tror dessutom att marietistel kan förebygga gallstensbildning. Tack vare sin förmåga att rena toxiner från levern är marietisteln en viktig beståndsdel i örtbaserade avgiftningsprogram.
Starka laxerande örter som senna och kaskarasagrada är vanliga i tarmrengöringsprogram. Regelbunden användning av laxermedel ger dock få hälsofördelar. Psylliumfröskal, en växtbaserad fiberkälla, är ett betydligt säkrare och mer effektivt sätt att avlägsna toxiner och fast ämne från tjocktarmen.
När psylliumfröna kommer i kontakt med magsafter bildar de en färglös, luktfri och geléliknande massa. Detta mjukar upp avföringen och ger volym som underlättar tarmrörelserna. Även om psyllium saknar verklig laxerande effekt kan det ändå bidra till en grundlig tarmrengöring.
Maskrosen, ett vanligt ogräs i både USA och Europa, kan vara den enskilt mest användbara örten vid kroppsavgiftning. Blad, stjälk, blommor och rot är alla kraftfullt urindrivande – en egenskap som gett växten det gamla namnet ”pisblomma” och rykte om att orsaka sängvätning.
Vissa örtläkare rekommenderar sporadisk användning av urindrivande örter för att spola ut överflödig vätska genom njurarna och därigenom teoretiskt minska risken för vissa njursjukdomar. Precis som marietisteln innehåller maskrosen dessutom föreningar som gynnar leverns hälsa. Maskrosblad är också utmärkta fiberkällor som hjälper kroppen att göra sig av med fast avfall via tarmen.
Extrakt av både svartpeppar och chilipeppar (capsicum) är effektiva örter för att rena blodomloppet och lymfsystemet. De förbättrar cirkulationen i hela kroppen och kan bidra till högre energinivåer och bättre ämnesomsättning. De starka eteriska oljorna i peppar kan även bekämpa tarmparasiter utan allvarliga biverkningar.
Vissa örtläkare rekommenderar capsicum och svartpeppar för hjärtats, blodets och lymfsystemets skull – men det finns ännu få vetenskapliga studier som styrker dessa effekter. Andra örter som traditionellt används för blodrening är rödklöver, kardborre och snärjmåra.
Många avgiftningsprogram använder i onödan starka urindrivande medel som enbär och guarana. Teoretiskt borde dessa örter spola ut gifter från urinvägarna, men deras vätskedrivande effekt gör ofta mer skada än nytta.
Antioxidantrika medicinalfrukter som tranbär och blåbär har däremot inga kända allvarliga biverkningar, och båda har kliniskt visats förebygga ansamling av bakterier och plack i urinvägarna. Dessutom kan juice från svarta körsbär eliminera urinsyra och puriner från blodet – ämnen som ligger bakom gikt och flera andra besvärliga tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online