Alfalfa, även känd som lusern, är rikt på vitaminer som A, B6, B12, C och D, samt mineraler som magnesium och kalcium. Växten utgör dessutom en god källa till fluor. Tack vare sitt höga näringsinnehåll har alfalfa länge använts inom både kinesisk och ayurvedisk medicin för att behandla en rad olika åkommor, bland annat menopausbesvär, blås- och njurinfektioner samt matsmältningsproblem. Redan tidigt inom medicinen gjordes fröna om till omslag mot insektsbett och bölder.
Eftersom klimakteriet är en naturlig del av kvinnans liv kan alfalfa vara en av flera resurser att inkludera i hanteringen av menopausbesvär, såsom värmevallningar och nattliga svettningar.
Alfalfa odlas idag över hela världen och kommer ursprungligen från Medelhavsområdet och västra Asien. Växten blir cirka en meter hög och blommar i gult och violettblått. Botaniskt sett klassificeras alfalfa som en baljväxt, inte som en grönsak eller ört. Bladverket är blågrönt, med något långa och vridna frökapslar.
Blommor, stjälkar och frön används var för sig eller i kombination, beroende på vilken åkomma som ska behandlas. Vid klimakteriebesvär kan bladen och/eller blommorna användas för att brygga ett te, som kan drickas både varmt och kallt.
Alfalfa anses ha en kylande och sötsträv karaktär, vilket gör att den traditionellt använts för att lindra de värmevallningar och nattsvettningar som följer med klimakteriets olika faser. Växten har också använts som stöd vid de hormonförändringar som sker under menopausen. För ett mer verksamt resultat rekommenderas ofta att kombinera alfalfa med salvia.
Alfalfa är ingen mirakelkur, men den har rapporterats kunna hjälpa mot flera andra besvär som ofta följer med klimakteriet, bland annat matsmältningsproblem, utmattning och höga kolesterolvärden, samt att den kan gynna cirkulationen.
Alfalfa sägs öka blodflödet och bidra till att sänka högt blodtryck. Utöver förmågan att sänka kolesterol har den också ansetts gynnsam vid matsmältningsproblem och vid rengöring av urinvägarna. Vitamin K-innehållet bidrar dessutom till en normal blodkoagulering.
Alfalfa har studerats i samband med kolesterol, cancer och diabetes, men dess mest traditionella användning har varit att lindra menopausbesvär. Under klimakteriet kan flera olika tillstånd uppstå, exempelvis nedsatt immunitet (vilket ökar risken för infektioner), förändringar i hela kroppen där organen börjar arbeta långsammare, ökat blodtryck samt många andra hälsoproblem som följer med åldrandet. Flera studier har pekat på att alfalfa kan stärka immunförsvaret – alltså inte bara lindra värmevallningar.
Alfalfa finns i tre huvudsakliga former: te, kapslar och tabletter. Av dessa är kapslarna den mest potenta formen, eftersom de innehåller den högsta koncentrationen av alfalfa. Teet kan beredas som is-te eller varmt te med mynta och lite honung för att förbättra smaken. Alfalfa kan även köpas i fröform för groddning; groddarna kan sedan läggas i sallader eller användas som garnering i andra recept.
Alfalfa ska inte användas tillsammans med blodförtunnande eller antikoagulerande läkemedel, såsom warfarin. Informera alltid din läkare om du önskar använda alfalfa. Större doser kan orsaka ljuskänslighet, nedbrytning av röda blodkroppar eller anemi. Alfalfa bör inte användas vid behandling med immunsuppressiva läkemedel, vid gikt eller vid systemisk lupus erythematosus (SLE).
Var försiktig när du groddar frön eller köper färdiga groddar, eftersom bakterier som salmonella och E. coli är vanligt förekommande på grund av den höga fuktigheten och värmen som används vid groddningen. Personer som behandlas med läkemedel inför en organtransplantation bör alltid rådfråga sin läkare innan de använder alfalfa i någon form, på grund av risken för transplantatavstötning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online