Gurkört (Borago officinalis) har länge använts inom folkmedicinen, men växten är också föremål för diskussion kring långvarig användning. Forskning pågår för att öka kunskapen om växtens egenskaper och effekter. Alla delar av växten utnyttjas: bladen används i sallader medan blommorna fungerar som garnering eller kan kandiseras för att dekorera tårtor. Oljan som pressas ur fröna innehåller de rikaste näringsämnena och är den mest värdefulla delen ur medicinskt perspektiv.
I trädgården har gurkört ett yndigt utseende med sina många nickande, stjärnformade blå blommor och stora, krispiga, ljusgröna blad. Enstaka rosa blommor kan förekomma, och vissa sorter producerar vita blommor. Den fullvuxna växten blir cirka 60–90 cm hög och sprider sig snabbt. Gurkört härstammar från Mellanöstern, spreds till Medelhavsregionen och har sedan naturaliserats i Europa och Nordamerika. Det är en ettårig växt som dör helt varje år men återkommer på egen hand året därpå genom självsådd. De små brunsvarta fröna mognar sent på säsongen och sprids så snabbt att man lätt missar dem.
Gamma-linolensyra (GLA) är den komponent som står för de flesta av gurkörtsoljans medicinska fördelar. Faktum är att gurkörtsolja innehåller den högsta naturliga koncentrationen av denna fettsyra. Många tillstånd behandlas med gurkörtsolja, men den hyllas framför allt för att lindra symtomen vid reumatoid artrit. Den har också en positiv effekt vid andra reumatiska och ledrelaterade besvär. Oljan verkar genom att minska prostaglandinerna som orsakar smärta och svullnad i stora leder.
Gurkörtsolja har länge varit känd för sina positiva effekter på det kvinnliga reproduktionssystemet genom att balansera hormonerna. Den påverkar särskilt progesteron och hjälper därmed till att lindra symtom vid PMS, klimakteriet och endometrios. Externt används oljan mot hudproblem som eksem och psoriasis, även om det råder viss kontrovers kring huruvida den enbart lindrar som en olja eller faktiskt har medicinsk verkan.
Gurkörtväxten innehåller också en oönskad alkaloid, pyrrolizidin. Som tur är innehåller fröna och oljan mindre mängder än färska blommor eller blad. Blommorna och bladen är ätbara men bör konsumeras i begränsade mängder. Även om alkaloiden förekommer i mycket låga halter i oljan är farhågan kopplad till långtidsanvändning. För höga mängder av denna komponent kan bli toxiska för levern. De flesta myndigheter bedömer att oljan är säker vid en daglig dos av 1 000 milligram, men inga långtidsstudier har genomförts. För bästa effekt mot reumatiska sjukdomar används gurkörtsolja i högre terapeutiska doser, vilket innebär att den bör användas under läkares överinseende. Den säkraste gurkörtsoljan är märkt med UPA eller "pyrrolizidinfri" på etiketten.
Gravida kvinnor ska aldrig använda gurkörtsolja, eftersom den kan orsaka för tidiga värkar. Effekten av gurkörtsolja minskar vid samtidig användning av NSAID-preparat, alltså icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel som ibuprofen. Ta gurkörtsolja tillsammans med mat, eftersom den kan orsaka matsmältningsbesvär, uppblåsthet och illamående hos vissa personer.
Trots farhågorna kring gurkörtsolja fortsätter intresset för dess användning att öka. Forskning pågår för att fastställa dess effekt på flera olika medicinska tillstånd. Ett viktigt område är oljans inverkan på nervimpulser i människokroppen. Det finns hopp om att gurkörtsolja så småningom kan hjälpa patienter med multipel skleros och Alzheimers sjukdom. Det finns också obevisade påståenden om att gurkörtsolja skulle kunna hjälpa till att behandla diabetes, stroke och cirkulationssjukdomar, samt astma och andra former av andningsbesvär. Det största hindret är fortfarande den möjliga toxiciteten för levern, men arbetet med att motverka denna biverkning fortskrider.
Att tillverka en flaska gurkörtsolja är en mödosam process. Varje blomma utvecklar fyra frön som snabbt sprids när de torkar. Mekaniska anordningar måste finnas på plats för att fånga fröna innan de försvinner ner i jorden. Fröna är små, vilket innebär att det krävs stora mängder för att producera en enda uns olja. Fröna måste kallpressas och får aldrig hettas upp, för att de medicinska egenskaperna ska bevaras. Den färdiga oljan bör förvaras i en mörk glasflaska på en sval och mörk plats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online