Medicinsk kunskap under medeltiden är ett komplext kapitel i medicinens historia. Under 1300- och 1400-talen behandlades sjuka ofta med vidskepliga, trosbaserade preparat, universalmedel eller elixir som administrerades av präster och undervisades vid universiteten. Mot spetälska – en infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium leprae – fanns flera behandlingar som lindrade symtomen, bland annat kvicksilver och huggormskött, men ingen känd bot. Det enda effektiva skyddet var att isolera den sjuke helt, vilket ledde till grundandet av de ökända spetälskesjukhusen och kolonierna där drabbade dömdes att leva, berövade alla rättigheter och privilegier de tidigare haft.
Under medeltiden var det troligt att andra sjukdomar feltolkades som spetälska (numera även kallad Hansens sjukdom). Om bakterieinfektionen lämnas obehandlad uppstår hudförändringar – det mest välkända symptomet för medeltidens drabbade. Eftersom bakterien kan ligga vilande i många år eller bryta ut inom några månader efter smittotillfället fanns inget logiskt sätt att upptäcka sjukdomen i tid, och ingen möjlighet att skilja mellan vad man idag känner igen som tuberkuloid (paucibacillär) respektive lepromatös (multibacillär) spetälska.
Symtomen kunde dessutom – och kan fortfarande – variera beroende på sjukdomens form. Den lepromatösa varianten omfattar en rad olika tecken: utslag i ansiktet och på extremiteterna, förtjockad hud i ansiktet, näsblod samt svullna lymfkörtlar i ljumsken eller armhålorna. Drabbade kunde också förlora fingrar eller tår, eller bli blinda till följd av komplikationer orsakade av själva sjukdomen.
Grundandet av spetälskekolonier under 1200-talet tjänade sannolikt samhällets intresse snarare än de sjukas. Isoleringen syftade till att begränsa smittspridningen – inte mer. Eftersom familjer splittrades och par skildes åt av diagnosen var detta ett grymt öde. Makar kunde välja att följa den sjuke eller ansöka om skilsmässa – ett av de få fall som kyrkan erkände som giltig grund för äktenskapsskillnad. Sjukhusen var beroende av allmänna donationer och av det välgörenhetsarbete som utfördes där så var möjligt.
Flera behandlingsförsök gjordes. Theriac, ett preparat framställt av huggormskött och andra ingredienser, prisas i det tolfte århundradets Antidotarium Nicolai som verksamt. Fynden av kvicksilver i benen hos ett betydande antal medeltida kvarlevor tyder på att metallen användes i medicinskt syfte – troligen inte enbart vid spetälska, utan även vid andra åkommor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online