Örtlära innebär att man tar örter och kombinerar dem till läkeörter för att bota eller lindra olika åkommor. Så länge människan har funnits har växter använts för att framställa medicin. Ordet "ört" härstammar från det franska ordet "herbe" och det latinska ordet "herba". Idag betecknar termen "ört" alla delar av en växt som används som medicin, medan den ursprungligen endast avsåg icke-trädiga växter.
Här nedan presenteras fem viktiga traditioner inom örtläran, var och en med sin egen historia, filosofi och sina egna metoder.
Kinesisk örtmedicin bygger på experiment och forskning som går tillbaka till Shen Nong, en stamhövding i Kina som levde vid Gula flodens platå runt 2700 f.Kr. Han skrev Materia Medica-klassikern, en bok om traditionell kinesisk örtmedicin som fortfarande används i dag.
Kinesisk örtlära innebär att man kombinerar örtmedicin med akupunkturbehandlingar för att läka kroppen. Traditionen behandlar hela människan, inte bara sjukdomen eller symtomen. Örtformlerna är individualiserade, vilket innebär att inga två personer får exakt samma örtmedicinska behandling.
I över 40 000 år har Nordamerikas ursprungsbefolkning utövat medicinsk läkning med hjälp av de växter och djur de fann i sin omgivning. Denna typ av örtlära utvecklades gradvis när olika stammar kom i kontakt med varandra. Metoderna varierar från stam till stam, och läkningen utfördes av en medicinman eller medicinkvinna. Kunskapen skrevs aldrig ner utan fördes vidare av de äldste genom muntlig tradition.
Tron inom denna medicinströmning bygger på människans helhet och balans – fysiskt, känslomässigt och andligt. Sjukdomar kan enligt denna syn orsakas av inre faktorer som negativt tänkande, liksom av yttre orsaker som miljön, förorenad luft och föda. Läkarens mål är alltid att återställa balansen.
Västerländsk örtlära är en blandning av kunskap från greker, egyptier och andra européer genom århundradena. De Materia Medica, skriven av Dioskorides under första århundradet e.Kr., räknas som den mest inflytelserika boken om västerländsk örtmedicin. Denna tradition kombinerar europeiska och nordamerikanska örter för att behandla och förebygga sjukdom. Västerländsk herbalism kategoriserar örtläkemedel utifrån egenskaper som styrka, verkan och sammansättning.
Denna typ av örtlära behandlar kroppen, sinnet och själen och strävar efter att ge hälsa åt alla tre. Ordet "ayurveda" betyder "livets kunskap" på sanskrit. Grunden i den ayurvediska örtläran är tron på att upprätthålla en balans mellan hälsosam kost, tillräcklig motion, användning av örter och andlig uppfyllelse.
Läkningskonceptet bygger på att hålla våra tre doshor i balans: Vata, som representerar nervsystemet, Pitta, som motsvarar matsmältningssystemet, och Kapha, som hör samman med lymfsystemet. Dosorna kan jämföras med de västerländska energibegreppen. Ayurvedisk medicin behandlar alltid kropp och själ tillsammans.
Grunden för denna typ av örtlära är den traditionella användningen av europeiska örter för att hjälpa kroppen att läka sig själv. Europeisk örtlära kallas även europeisk herbalism och utövades ursprungligen utifrån ett energisystem vars rötter går tillbaka till tidig grekisk och romersk medicin. Åkommor behandlas genom att blanda örtläkemedel där alla delar av växten används för ett specifikt syfte.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online