Vallört har genom tiderna använts som läkeört mot bland annat åkommor i matsmältningskanalen och vid benbrott. På senare tid har dock kunskapen om växten väckt oro för några av de kemiska föreningar som den innehåller. Även om resultaten länge debatterades har omfattande forskning nu visat att vallört innehåller ämnen som kan skapa levern allvarlig skada.
Vallört är en blommande ört med klockformade blommor i rosa, vitt, blått eller lila. Växten har länge använts som gödsel i kompost tack vare sin enkla och härdiga förökning. Rötterna liknar en rova till formen och är svarta på utsidan men vita och saftiga på insidan. Växten kan bli mellan 60 och 150 centimeter hög, och bladen kan vanligtvis skördas upp till fem gånger under växtsäsongen vår och sommar.
Vallört är ursprungligen hemmahörande i Europa, särskilt Storbritannien, samt i delar av västra Asien. Den odlas numera även i Nordamerika.
Sedan 1960-talet är det känt att vallört innehåller pyrrolizidinalkaloider (PA) som är giftiga för levern och kan orsaka leverskador, cancer och i värsta fall döden. I juli 2001 förbjöd FDA, den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten, intern användning av vallört, och samtliga kosttillskott med örten togs bort från marknaden. Andra länder som förbjuder intern användning av vallört är Storbritannien, Kanada, Tyskland och Australien.
Vissa förespråkare för vallört ifrågasätter studien "The Carcinogenic Activity of Symphytum Officinale" av Hirono, Mori och Hago (Japan, 1978), som låg till grund för den amerikanska lagstiftningen. De menar att den del av forskningen som byggde på injicering av pyrrolizidinalkaloider i nyfödda råttor inte går att jämföra med vuxna människor. Trots detta har flera senare studier publicerats som bekräftar Hirono m.fl.s resultat.
Vallört innehåller lasiokarpin, ett levertoxiskt ämne och en cancerframkallande medlem av PA-familjen. Ämnet stör RNA- och DNA-syntesen i levercellerna. Den viktigaste kunskapen om detta kommer från studien från 1978, där råttor dagligen fick inta vallört i mängder som motsvarade flera gånger deras kroppsvikt under 1,5 till 1,75 år.
Vid experimentets slut hade alla råttor i vallörtgruppen utvecklat en tumörtyp känd som adenom, en godartad tillväxt. Hemangiosarkom – lätt metastaserande elakartade kärltumörer – påträffades dock mer sällsynt hos de exponerade råttorna. Kontrollgruppen utvecklade däremot inga tumörer alls.
Pyrrolizidinalkaloiderna i vallört orsakar cellförstoring i levern, ofta upp till tre gånger normal cellstorlek. En förstorad lever är dessutom ett grundläggande diagnostiskt tecken vid leversjukdom. Lasiokarpin orsakar även överbelastning i levern till följd av blockering av blodkärl och andra sinusutrymmen.
Dessutom är PA:erna kända för att negativt påverka kroppens omsättning av vitamin A, vilket minskar de cirkulerande nivåerna i blodet. Vitamin A behövs för god syn, frisk hud och starka ben samt för ett väl fungerande immunförsvar.
Säkerheten vid förtäring av vallört är för tveksam för att man ska kunna riskera sin hälsa. Nästan all forskning stöder den tidiga studien från 1978, som visar att vallört har både cancerframkallande och leverskadande biverkningar vid intern användning.
Extern användning som omlägg på oskadad hud anses däremot fortfarande vara säker och gynnsam. Vallört innehåller nämligen allantoin, ett ämne med läkande egenskaper för både ben och hud. Även vid extern användning bör dock inte mer än 10 mikrogram pyrrolizidinalkaloider appliceras per dag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online