Echinacea (Echinacea purpurea eller Echinacea angustifolia), på svenska kallad röd solhatt, är en växt som liknar gyllenskönan och som naturligt växer på de centrala slätterna i Nordamerika. Växten har en lång tradition inom naturmedicinen och säljs idag som kosttillskott i många olika former. Här får du veta mer om växtens historia, det vetenskapliga stödet, möjliga biverkningar och hur du använder den på ett säkert sätt.
Echinaceas tjocka, svarta rötter har använts av nordamerikanska urfolk i århundraden för att behandla infektioner och sår, särskilt ormbett. Under 1700- och 1800-talen användes växten i USA som ett allmänt universalmedel mot en rad olika åkommor – ända till dess att antibiotikan gjorde sitt intåg och blev den självklara behandlingsformen.
Echinacea har studerats omfattande i Tyskland, där växtens stjälkar och blad godkänts för behandling av förkylningar, luftvägsinfektioner, långsamt läkande sår och urinvägsinfektioner. Många använder därför växten som ett naturligt stöd för immunförsvaret, framför allt under förkylningsperioden.
Echinacea är i allmänhet säker när den används korrekt, men i sällsynta fall kan enskilda personer vara allergiska, med reaktioner som sträcker sig från milda hudutslag till anafylaxi. Växten kan också ge en tillfällig domning eller stickande känsla i tungan vid förtäring, vilket oftast är ofarligt och övergående.
Ta inte mer än den rekommenderade dosen om 300 mg pulveriserat extrakt tre gånger per dag. Echinacea kan även avnjutas som te, berett på ett till två gram pulveriserade blad.
Var försiktig med echinacea om du har astma eller allergier, eftersom risken för överkänslighetsreaktioner då kan vara större. Växten är dessutom kontraindicerad för patienter som använder immunsupprimerande läkemedel, eftersom den kan påverka immunsystemets funktion. Rådfråga alltid läkare innan du börjar ta nya kosttillskott, särskilt om du står på regelbunden medicinering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online