Garvsyra är en typ av polyfenol som förekommer naturligt i många växter, bland annat teblad, kaffebönor och druvkärnor. Ämnet är delvis ansvarigt för den bittra smak som kännetecknar många tesorter, men det är också känt för sina antioxidativa egenskaper som kan bidra till att skydda kroppens celler mot oxidativ stress.
Garvsyra hör till gruppen tanniner, växtämnen som bildas som ett naturligt skydd mot skadedjur och mikroorganismer. När du brygger te löses en del av dessa ämnen ut i vattnet, vilket ger drycken både karaktär och en viss strävhet i eftersmaken.
Örtte tillverkas av torkade blad, blommor eller rötter från olika växter och kan även det innehålla garvsyra. Mängden varierar dock beroende på vilken ört som används. Vissa örter, exempelvis kamomill och pepparmynta, innehåller mycket små mängder garvsyra, medan andra sorter – som svart te och grönt te – har en betydligt högre halt.
Det innebär att om du vill begränsa ditt intag av garvsyra kan renade örtteer utan tefamiljens växter vara ett bra val. Örtteblandningar som består av flera olika örter kan däremot ha varierande halter, så det lönar sig att titta närmare på innehållsförteckningen.
Hur mycket garvsyra som hamnar i koppen påverkas också av bryggningen. En kort bryggtid och lägre vattentemperatur ger generellt mindre garvsyra, medan lång bryggning gör teet mer bittert och strävt. Genom att anpassa bryggningen efter dina preferenser kan du enkelt styra både smaken och ämneshalten i ditt te.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online