Reflexer är snabba, ofrivilliga, stereotyper motoriska svar på specifika sensoriska stimuli som skyddar vävnadsintegritet och upprätthåller homeostas. De medieras av reflexbågen – en minimal neural krets som kringgår medveten kortikal processering:
- Sensorisk receptor: Transducerar stimulius (termisk, mekanisk, kemisk, drag) till aktionspotentialer.
- Afferent (sensorisk) neuron: Leder signal till CNS via dorsal rot ganglion.
- Interneuron (ryggmärg/hjärnstam): Integrerar sensorisk input med nedstigande modulation; genererar motorprogram. (Monosynaptiska reflexer saknar interneuroner).
- Efferent (motorisk) neuron: Leder kommando via ventral rot till effektor.
- Effektororgan: Skelettmuskel (somatisk reflex) eller körtel/glatt muskel (autonom reflex).
- Återkopplingsmodulering: Proprioceptiv (muskelspindel, Golgi-tendinorgan) och högre centrum-modulering justerar svarsgain.
Klassiska exempel
- Myotatisk (drag) reflex: Knäböcksslag → kvadriceps drag → Ia-afferent → α-motorneuron → kvadriceps kontraktion → knäextension. Monosynaptisk.
- Dragnings (flexor) reflex: Noxiöst plantärt stimulius → polysynaptisk ryggmärgskrets → ipsilateralt flexion + kontralateralt extension (korsad extensor). Skyddande.
- Golgi-tendinreflex: Överdriven tendinspänning → Ib-afferent → inhibitoriskt interneuron → muskelavslappning. Förhindrar tendonavulsion.
Reflexer är fynd genomslagna, utvecklingsmässigt tidiga och kliniskt ovärderliga för att lokalisera neurologiska laesioner (övre vs. undre motorneuron, radikulopati, perifär neuropati).
