Klassisk svensk massage består av fem grundläggande slag, var och en med distinkta fysiologiska effekter och terapeutiska tillämpningar.
1. Effleurage (Glidning)
- Rörelse: Långa, svepande slag med handflatan
- Riktning: Centripetal (mot hjärtat) för venös och lymfatisk återföring
- Effekter: Uppvärmning, sprid smörjmedel, bedöm vävnadsvalitet, inducera avspänning (parasympatisk aktivering), öka cirkulation
- Variationer: Ytlig (lätt) vs. djup (fastare tryck)
2. Petrissage (Klyvning)
- Rörelse: Lyfta, rulla, knäppa muskelbukar mellan händer och fingrar
- Effekter: Bryter läte, ökar vävnadens utsträckbarhet, pumpas blod och lymfa, stimulerar proprioceptorer
- Variationer: Klyvning, wringing, hudrullning, muskelstripping
3. Tapotement (Perkussion)
- Rörelse: Snabba, rytmiska slag — hacking (ulnar kant), cupping (konkava händer), tapping (fingrar), pounding (lösa knytnävar)
- Effekter: Stimulerar nervändar → uppmärksamhet, vasodilatation, ökad muskeltone; lossnar slem (bröstfysioterapi)
- Varningar: Undvik över njurar, ryggben, frakturer, nyligen opererade, neuropati
4. Friction (Djup transvers)
- Rörelse: Små, djupa, fram-och-tillbaka-rörelser tvärs över fibret riktning (tumme/fingerpulpar)
- Effekter: Bryter tvärlänkar i ärr/lätevävnad, realignerar kolagen, inducerar kontrollerad inflammation för läkning
- Användning: Tendinopatier, ligamentskador, postkirurgiska läte
5. Vibration / Skakning
- Rörelse: Fin darrning (vibration) eller grov skakning (shaking) applicerad via händer eller enhet
- Effekter: Sedation (fin vibration) eller stimulering (grov vibration); minskar muskelvärk, förbättrar proprioception
- Användning: Pre-event (stimulerande), post-event/avspänning (fin), respiratorisk rensning
Klinisk integration
Terapeuter blandar slag i en session: Effleurage → Petrissage → Friction (specifika områden) → Tapotement (om indikerat) → Effleurage (avslutning). Sekvensen skräddarsys efter bedömningsfynd och behandlingsmål.
