Enligt det amerikanska National Cancer Institute diagnostiseras cirka 50 000 nya fall av njurcancer varje år, och tusentals människor dör årligen av sjukdomen. Män drabbas ungefär 50 procent oftare än kvinnor, och de flesta insjuknar mellan 50 och 70 års ålder. Eftersom sjukdomen i tidiga stadier ofta ger endast knappt märkbara symtom – eller inga alls – är njurcancer en särskilt farlig sjukdom: man kan bära på den utan att veta om det. Därför är kunskap om de olika cancerformerna, symptomen och riskfaktorerna avgörande för tidig upptäckt och effektiv behandling.
Njurcellscancer, även kallad hypernefrom, är den vanligaste typen av njurcancer hos vuxna. Den uppstår vanligtvis i de celler som klär de små tunnlar som filtrerar blodet och avlägsnar avfallsämnen (proximala tubuli). Cancern växer normalt som en enda massa i en njure, men tumörer kan ibland förekomma i båda njurarna, till och med samtidigt. Ibland upptäcks sjukdomen först efter att tumören vuxit sig ganska stor, men innan den hunnit sprida sig till andra organ. När cancern väl har spridit sig blir behandlingen betydligt svårare.
Övergångscellscarcinom utgör cirka 5–10 procent av alla njurcancerfall och uppstår i den vävnad som formar de gångar som förbinder njurarna med urinblåsan. Canvern kan dock även börja i urinledarna samt i urinblåsan. Denna cancerform hänger oftast samman med rökning och exponering för cancerframkallande kemikalier på arbetsplatsen.
Wilms tumör är en ovanlig cancerform som utgår från njurarna hos små barn. Som tur är har barn med denna diagnos idag en betydligt ljusare prognos än förr, tack vare förbättrade bildgivande undersökningar som hjälper läkarna att bedöma sjukdomens utbredning och planera bästa möjliga behandling.
Tydliga symtom brukar först visa sig i senare skeden av sjukdomen. Det vanligaste tecknet är blod i urinen, vilket kan ge urinen en rosa, colafärgad eller röd ton. Andra tecken kan vara ihållande smärta i ryggen under revbenen, viktnedgång, trötthet och återkommande feber. Upplever du något av dessa symtom bör du kontakta vården så snart som möjligt.
Flera olika diagnostiska verktyg används för att fastställa njurcancer. Bildundersökningar, blod- och urinprov, biopsier och andra metoder kan bekräfta förekomsten av cancer och avgöra sjukdomens stadium. Den vanligaste behandlingen är kirurgi, särskilt vid lokaliserad njurcellscancer. Patienter som inte kan opereras kan i stället behandlas med bildstyrd ablation, där tumören förstörs genom värme eller kyla styrt av bildgivande teknik. Strålbehandling kan användas som komplettering till kirurgin, beroende på patientens tillstånd vid diagnosen.
Rökning är en av de största riskfaktorerna för att utveckla njurcancer. Övervikt ökar också risken, eftersom den orsakar förändringar i vissa hormoner som kan leda till njurcellscancer. Exponering för asbest, metallen kadmium, vissa ogräsmedel, organiska lösningsmedel, bensen, trikloretylen och andra skadliga kemikalier på arbetsplatsen innebär dessutom en förhöjd risk. Även genetiken kan spela en roll, eftersom ärftliga förändringar i arvsmassan (DNA) kan bidra till en ökad benägenhet att utveckla cancer.
Ibland kan en läkare förbise ett barns symtom med smärta i nedre delen av ryggen och tolka det som växtvärk, när det i själva verket rör sig om Wilms tumör. Om ryggsmärtan består bör diagnostiska tester alltid utföras, inklusive en MR-undersökning, för att säkerställa rätt diagnos i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online