Enligt det amerikanska National Cancer Institute är medianåldern för patienter som diagnostiserats med cancer i bukspottkörteln 72 år, medan medianåldern vid dödsfall är 73 år. Institutet uppskattar att 11,7 av varje 100 000 män och kvinnor i USA kommer att få diagnosen bukspottkörtelcancer. Dessa siffror bygger på data som samlades in mellan 2002 och 2006.
Bukspottkörtelcancer har relativt låga överlevnadsnivåer, delvis på grund av bukspottkörtelns närhet till andra organ. Den exakta prognosen beror dock på vilket stadium cancern befinner sig i när den upptäcks, samt på patientens allmänna hälsotillstånd.
American Cancer Society (ACS) och National Cancer Institute (NCI) redovisar prognosen för bukspottkörtelcancer i form av femårsöverlevnad. Femårsöverlevnaden anger hur stor andel av patienterna som fortfarande lever fem år efter att ha fått diagnosen för ett visst stadium av cancern. Patienter som lever fem år efter diagnosen kan givetvis leva många år till, men fem år är den punkt vid vilken ACS och NCI redovisar statistiken. Siffrorna är justerade för att ta hänsyn till dödsfall som inte beror på cancer.
Enligt American Cancer Society lever cirka 20 procent av alla patienter som diagnostiserats med bukspottkörtelcancer, oavsett stadium, i minst ett år efter diagnosen. Endast 4 procent av alla diagnostiserade patienter lever fortfarande efter fem år. Detta tyder på att prognosen för bukspottkörtelcancer är dålig.
Vid cancerstaging beaktas tre faktorer: en T-faktor, som motsvarar tumörens storlek; en N-faktor, som motsvarar förekomsten av cancer i lymfkörtlarna; samt en M-faktor, som motsvarar metastaser (spridning) av cancer till andra delar av kroppen. Patienter med diagnos i stadium 1 har två kliniska varianter.
Stadium 1A kännetecknas av en T-faktor på 1. Det innebär att tumören är mindre än 2 cm och enbart finns i bukspottkörteln. Stadium 1B kännetecknas av en T-faktor på 2, vilket betyder att tumören är större än 2 cm men fortfarande enbart finns i bukspottkörteln. Både N- och M-faktorerna är 0, vilket innebär att cancern inte har spridit sig. Femårsöverlevnaden för stadium 1A respektive 1B är 37 procent respektive 21 procent. Även här är prognosen alltså dålig, eftersom endast 37 respektive 21 procent överlever fem år efter diagnosen.
Precis som stadium 1 har även stadium 2 av bukspottkörtelcancer två kliniska varianter. Den första, stadium 2A, kännetecknas av en T-faktor på 3. Det betyder att tumören har vuxit utanför bukspottkörteln men ännu inte trängt in i de stora blodkärlen i närheten. N- och M-faktorerna är 0. Stadium 2B kännetecknas av en N-faktor på 1, vilket innebär att det finns cancer i närliggande lymfkörtlar. T-faktorn är då inte avgörande, eftersom N-faktorn bestämmer klassificeringen av stadium 2B. M-faktorn är 0.
Stadium 2 har en dålig prognos – endast 12 procent av patienterna med stadium 2A och 6 procent av patienterna med stadium 2B lever fem år efter diagnosen.
Stadium 3 av bukspottkörtelcancer har en mycket dålig prognos; endast 2 procent av de diagnostiserade patienterna lever fem år efter diagnosen. Stadium 3 kännetecknas av en T-faktor på 4, vilket innebär att cancern har spridit sig till blodkärl eller nerver nära bukspottkörteln. Lymfkörtelfaktorn (N-faktorn) är inte avgörande för klassificeringen, och M-faktorn är 0.
Stadium 4 avser cancer som har spridit sig bortom bukspottkörteln samt de närliggande organen och blodkärlen. Femårsöverlevnaden för detta stadium är endast 1 procent. Stadium 4 kan inte botas, och behandlingen fokuserar därför på smärtlindring och på att bromsa cancerns tillväxt.
Statistiken ovan är historisk och avser grupper av patienter – den kan inte förutsäga hur det går för en enskild individ. Faktorer som ålder, allmän hälsa, tumörens exakta placering och tillgängliga behandlingsalternativ spelar alla roll. För en individuell bedömning av prognos och behandling bör man alltid kontakta läkare eller cancervårdsteam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online