Whipple-operationen, uppkallad efter kirurgen Alan Whipple på 1930-talet, är ett omfattande kirurgiskt ingrepp som innebär att huvudet av bukspottkörteln, tolvfingertarmen (en del av tunntarmen), gallblåsan samt en del av gallgången avlägsnas. Ingreppet utförs för att behandla olika cancerformer i buken, däribland pankreascancer. Eftersom operationen är så invasiv kan flera komplikationer uppstå, och en av de allvarligaste är kraftig blödning efter ingreppet.
Tidig blödning, även kallad varningsblödning ("sentinel bleeding"), tyder inte nödvändigtvis på en allvarlig komplikation, men den kan vara ett tecken på problem. Blödningen kan bero på ett litet läckage vid operationsstället, eller på ett mer allvarligt tillstånd som pseudoaneurysm eller pankreasfistel. I båda fallen är det avgörande att noggrant övervaka blödningen och fastställa dess exakta läge – dessa åtgärder kan i slutändan rädda patientens liv.
Ett pseudoaneurysm är ett hematom (blodansamling) som omges av bindväv och ligger mot en artärvägg. Om det brister kan det orsaka kraftig blödning in i bukhålan. Pseudoaneurysm bildas vanligtvis på en svag punkt i kärlväggen, vilket i detta sammanhang ofta är anastomosstället – alltså platsen där två delar har förbindits kirurgiskt.
En pankreasfistel innebär att bukspott läcker ut i bukhålan eller till andra organ till följd av skada från operationen. Under ingreppet sys den kvarvarande delen av bukspottkörteln fast vid tarmkanalen, och betydande läckage – inklusive blödning – kan uppstå vid denna anslutning.
Lokaliseringen av blödningen sker antingen genom endoskopi (undersökning med ett flexibelt kamerainstrument) eller angiografi, där kontrastmedel sprutas in i blodkärlen för att synliggöra blödningskällan. Vid artärblödning krävs oftast transfusion av röda blodkroppar i kombination med kirurgisk åtgärd. Det kan antingen ske genom laparotomi (ett öppet snitt i bukväggen) eller genom transkateterembolisering, en teknik där en spiralanordning förs in i artären via ett kateter för att blockera blodflödet och stoppa blödningen.
Trots risken för komplikationer, varav vissa kan vara mycket allvarliga, har dödligheten i samband med Whipple-operationen sjunkit markant de senaste 20 åren. Under 1960- och 1970-talen låg dödligheten på över 20 procent, vilket är mycket högt för ett kirurgiskt ingrepp. Tack vare tekniska framsteg samt insikten om att kirurgens och sjukhusets erfarenhet har stor betydelse för utfallet har de flesta specialiserade kirurgiska centra i dag en dödlighet på under 5 procent.
För att bedöma om Whipple-operationen, med dess risk för komplikationer som kraftig blödning, är en acceptabel risk är det klokt att titta på överlevnadssiffrorna. De flesta patienter genomgår ingreppet som behandling vid pankreascancer. Pankreascancer som enbart behandlas med kemoterapi har en femårsöverlevnad på mindre än 5 procent. Patienter som väljer Whipple-operationen ökar däremot sin femårsöverlevnad till cirka 20 procent – och upp till 40 procent om cancern inte har spridit sig till lymfkörtlarna. För patienter som opereras på grund av godartade (icke-cancerösa) tumörer eller kronisk pankreatit kan ingreppet vara fullständigt botande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online