
Blåscancer är en cancerform som drabbar urinblåsans vävnader. Sjukdomen kan förekomma hos personer i alla åldrar, men är vanligast bland äldre vuxna. Vilken behandling som rekommenderas beror i hög grad på hur allvarlig cancern är när den upptäcks. Diagnostiseras sjukdomen tidigt är prognosen god och cancern går i regel att behandla framgångsrikt.
Vilken typ av operation som utförs beror på vilken form av blåscancer patienten har. Icke-invasiv blåscancer, det vill säga cancer som inte har trängt in i de djupare lagren av urinblåsväggen, behandlas oftast med en transuretral resektion. Då avlägsnas endast tumören med hjälp av ett cystoskop, ett tunt rörformat instrument. När cystoskopet väl är inne i urinblåsan bränns tumören bort med en högenergetisk ljusstråle.
En radikal cystektomi utförs ofta när blåscancern har genomborrat urinblåsans innerväggar och eventuellt även spridit sig till muskler och organ i omgivningen. Kirurgen avlägsnar då urinblåsan samt alla andra organ eller lymfknutor som innehåller cancer. Hos män kan sädesblåsorna och prostatan behöva tas bort. Hos kvinnor kan livmodern och äggstockarna avlägsnas om de har drabbats av cancern.
Kemoterapi är läkemedel som antingen dödar cancerceller eller hindrar dem från att dela sig. Behandlingen kan ges intravenöst genom injektion i en ven eller muskel, eller direkt in i urinblåsan via en kateter som förs upp genom urinröret. Kemoterapi används ibland för att döda kvarvarande cancerceller efter en operation, eller för att krympa tumörer som är för stora för att kunna opereras. Behandlingen kombineras också ofta med strålbehandling för ökad effekt.
Strålbehandling är en behandlingsform där en högenergetisk stråle riktas direkt mot det drabbade området. Strålbehandling kan ges på två sätt: antingen utifrån med hjälp av en extern maskin (extern strålterapi), eller inifrån (intern strålterapi), där små radioaktiva frön placeras i eller nära tumören. Fröna är små kapslar av radioaktivt material som avger energi när materialet sönderfaller, vilket dödar cancercellerna.
Biologisk terapi, även kallad immunterapi, utnyttjar kroppens eget immunförsvar för att bekämpa cancerceller. Vid blåscancer ges biologisk terapi oftast via urinröret, där läkemedlet förs direkt in i urinblåsan. Läkemedlet Bacille Calmette-Guérin (BCG) används för att stimulera immunförsvaret, medan interferon alfa är en syntetiskt framställd substans som härmar immunsystemets egna celler. Ibland kombineras dessa läkemedel i en kombinationsbehandling, eller så ges de efter en transuretral resektion för att minska risken att cancern återkommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online