En neoplasm är en onormal vävnadsmassa som kan bilda en knöl eller tumör. Alla neoplasmer utvecklas inte till elakartade (maligna) tumörer, men vissa gör det. Antineoplastiska läkemedel, ofta kallade cytostatika, används för att hindra elakartade neoplasmer, tumörer och knölar från att växa.
Dessa läkemedel identifierar celler som delar sig snabbt som cancerceller och dödar dem. Problemet är att vissa friska celler i kroppen också delar sig snabbt – till exempel i benmärgen, mag-tarmkanalen och hårbotten – och därför angrips även de. Detta är orsaken till många av de biverkningar som förknippas med kemoterapi.
Blodceller påverkas av antineoplastiska läkemedel eftersom de delar sig snabbt. De vanligaste tillstånden som orsakas av kemoterapi är anemi, neutropeni och trombocytopeni.
Anemi innebär att antalet röda blodkroppar och halterna av hemoglobin är för låga. Syre kan då inte transporteras runt i kroppen lika effektivt som det ska, vilket kan orsaka trötthet, yrsel och andnöd.
Neutropeni är ett tillstånd där antalet vita blodkroppar är för lågt. Detta är problematiskt eftersom det är de vita blodkropparna som bekämpar infektioner.
Trombocytopeni uppstår när blodplättsnivåerna blir för låga. Kraftiga blödningar och blåmärken är vanliga, eftersom det då finns färre blodplättar som hjälper blodet att koagulera.
Antineoplastiska läkemedel kan leda till illamående och kräkningar. Illamående är den obehagliga känslan i magen som hör ihop med behovet att kräkas, medan kräkningar innebär att magens innehåll stöts ut genom munnen.
Illamående och kräkningar uppstår när läkemedlen utlöser frisättning av serotonin och andra kemiska ämnen i magen och tunntarmen. Dessa ämnen signalerar till hjärnan att kroppen behöver kräkas. Antiemetiska läkemedel, alltså läkemedel mot illamående, kan användas för att lindra besvären.
Andra mag- och tarmproblem som orsakas av kemoterapi är diarré, förstoppning, minskad aptit och sår i munnen. Mag-tarmkanalen måste upprätthålla en balans av vätskor för att tarmrörelserna ska fungera normalt. När cellerna i mag-tarmkanalen skadas av antineoplastiska läkemedel kan de inte längre upprätthålla den balansen, vilket kan resultera i antingen diarré (lösa avföringar) eller förstoppning (hårda avföringar).
Diarré kan vara särskilt farligt eftersom det kan leda till vätskebrist. Sår i munnen uppstår när celler i mag-tarmkanalen skadas och infekteras. Minskad aptit är vanligt, delvis på grund av de andra biverkningarna i matsmältningssystemet, men också för att smaklökarna kan påverkas.
Antineoplastiska läkemedel kan ha negativa effekter på kroppens organ, inklusive hjärtat. När hjärtat skadas kallas det kardiotoxicitet – ett tillstånd där hjärtat inte kan pumpa blod genom kroppen lika effektivt som det borde. I svåra fall leder kardiotoxicitet till kardiomyopati, vilket i sin tur kan leda till hjärtsvikt eller behovet av en hjärttransplantation.
En av de mest synliga biverkningarna av kemoterapi är håravfall. Hårsäckarna hör till de friska celler som angrips av läkemedlen, vilket ofta leder till att patienter förlorar hår på olika delar av kroppen.
För vissa människor kan denna dramatiska förändring av utseendet, i kombination med andra biverkningar och den smärta och stress som cancer innebär, leda till känslomässig påfrestning. Att känna sig orolig, överväldigad eller nedstämd är normala reaktioner, men de bör alltid diskuteras med läkaren.
Det finns många typer av antineoplastiska läkemedel, var och en med olika biverkningar. Andra biverkningar som kan förekomma är benvävsförlust, klimakteriebesvär (såsom värmevallningar), minnesproblem, domningar eller stickningar i händer och fötter, sexuella besvär, allmän smärta, torr hud och utslag.
Även om många biverkningar betraktas som "normala" för personer som genomgår kemoterapi är det viktigt att diskutera dem med en läkare. På så sätt kan lindrande behandling ges vid behov och eventuella förändringar övervakas noggrant.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online