Tarmcancer är en av de vanligaste cancerformerna, tillsammans med lungcancer och bröstcancer. Sjukdomen drabbar antingen tjocktarmen eller ändtarmen, och dessa grupperas ofta ihop eftersom symtom och behandlingar i stort sett är desamma – ändtarmen är i grunden en förlängning av tjocktarmen.
Tarmcancer orsakas av att polyper bildas i tarmen, vilka med tiden kan utvecklas till cancer. Det finns flera olika undersökningar som kan avgöra om du har tarmcancer. Här går vi igenom de vanligaste metoderna som läkare använder.
Den första undersökningen läkaren brukar göra är en rektalundersökning. Läkaren för in en smord, handskskyddad finger i ändtarmen för att känna efter oregelbundenheter, såsom knölar eller tumörer, och kontrollerar samtidigt om det finns blödningar i området. Tumörer i ändtarmen blöder ibland, vilket kan vara ett tecken på en tumör som växer i ändtarmen eller tjocktarmen.
Vid en koloskopi undersöker läkaren noggrant tarmens insida med ett speciellt flexibelt teleskop, kallat endoskop. Detta ger läkaren en utmärkt bild av ändtarmen, tjocktarmen och nedre delen av tarmen. Om läkaren bedömer det nödvändigt kan ett litet vävnadsprov, en biopsi, tas från området och skickas till laboratorium för analys. Patienter får bedövning eller sedering under undersökningen.
Ett mindre ingripande alternativ till koloskopi är en undersökning som kallas dubbelkontrastlavemang med barium. Vid denna metod förs ett speciellt kontrastmedel, tillverkat av barium, in direkt i ändtarmen, varefter undersökningen sker med röntgen. Patienten vänds och lutas på röntgenbordet så att bariumet fördelas jämnt i tjocktarmen. Via röntgenbilderna kan läkaren se tarmens insida och upptäcka förändringar eller tumörer. Nackdelen är att läkaren inte kan avlägsna polyper för vidare undersökning under ingreppet.
En proktoskopi liknar en koloskopi, men använder ett annat typ av instrument för att undersöka tarmen. Proktoskopet är kortare än teleskopet som används vid koloskopi. Patienten är oftast vaken under undersökningen. Även vid proktoskopi kan läkaren ta små vävnadsprov för analys.
Ultraljud utförs ofta på patienter där misstanke om tarmcancer finns. Undersökningen använder höga ljudvågor för att skapa bilder av tjocktarmen och tarmarna. Ljudvågorna reflekteras mot tarmarnas mjuka vävnader och omvandlas till en bild på en skärm, vilket ger läkaren möjlighet att studera organen noggrant.
Ett blodprov kan också tas som ett led i utredningen av tarmcancer. Blodprover kan ofta upptäcka så kallade tumörmarkörer – ämnen i blodet som tenderar att öka om det finns en aktiv cancerform i kroppen. Blodprovet kan även mäta leverenzymer, vilka kan ha påverkats om cancern redan har spridit sig till levern.
En sigmoidoskopi är en viktig undersökning som gör det möjligt för läkaren att se djupare in i tjocktarmen, genom den sista delen som kallas sigmoidkolon. Undersökningen har många likheter med koloskopi, men fokuserar enbart på sigmoidkolon. Under ingreppet förs ett kort, flexibelt rör in via ändtarmsöppningen och förs långsamt upp mot tjocktarmen. Instrumentet överför bilder under undersökningen så att läkaren kan leta efter inflammation, blödningar, sår eller onormala tillväxter. Till skillnad från koloskopet och proktoskopet kan detta instrument blåsa in luft i tarmen, vilket vidgar den något och ger läkaren en bättre överblick.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online