Sarkos (från grekiska sarx, kött) är ett sällsynt, begnigt tillstånd karaktäriserat av diffus, progressiv skelettmuskelhypertrofi. Trots det ominala namnet är det inte en sarkom (malign bindevävstumor) och har ingen malign potential.
Kliniska drag
- Etiologi: Idiopatisk; sannolikt genetisk sårbarhet + miljöutlösare. Sporadisk; inte typiskt ärftlig.
- Debut: Vanligtvis 40–60 år; lika könsfördelning.
- Distribution: Drabbar vilja muskler (extremiteter, stam) och ibland ovilja muskler (gastrointestinal, hjärtats).
Symtom
- Synlig muskelförstoring och hårdnad (pseudohypertrofi — ökad volym men inte funktionell styrka)
- Paradoxal svaghet och trötthet trots ökad muskelmassa
- Muskelsmärta, kramper, styvhet
- Funktionsnedsättning: gångsvårigheter, andfåddhet (om andningsmuskler), sväljsvårigheter (om faryngo/ösophageala)
- Sällan: ansiktsdeformitet, syn/hörseländringar från kraniella muskelinblandning
Diagnostik
Klinisk undersökning, MRI/CT (diffus muskelförstoring, fettinfiltrationsmönster), EMG/ENG (myopatiskt mönster), och ibland muskelbiopsi för att utesluta efterliknare: metaboliska myopatier (glykogenlagring, mitokondriella), inflammatoriska myopatier, amyloidos, muskeldystrofier, endokrina myopatier.
Behandling
- De flesta fall är asymptomatiska eller linda — ingen behandling utöver lugnande behövs.
- Symptomatisk: Fysioterapi (behåll rörlighet, förebygg kontrakturer), smärtlindring (NSAID, gabapentinoider), andningstöd vid behov.
- Kirurgi: Sällan, vid svåra kompressiva syndrom (t.ex. nervinfångning) eller funktionsnedsättning (t.ex. cricofaryngeal hypertrofi orsakande dysfagi).
Sarkos följer en begnign, långsamt progressiv bana. Det omvandlas inte till cancer. Livskvalitet upprätthålls genom stödjande vård och övervakning.
