ALL uppstår från sekventiella genetiska förändringar som driver klonal expansion av lymfoida precursorer. Nyckelfaktorer inkluderar:
1. Rekurenta genetiska förändringar
- t(9;22)(q34;q11) — BCR-ABL1 (Philadelphia-kromosom): Konstitutiv tyrosinekinasaktivering; ~25% vuxen ALL, 3–5% pediatrisk.
- t(12;21)(p13;q22) — ETV6-RUNX1: Mest vanlig i barndoms-ALL (~25%).
- KMT2A (MLL) omarrangemang: Spädbarns-ALL, dålig prognos.
- Hyperdiploidi (>50 kromosomer) / Hypodiploidi: Gynnsamt vs. negativ risk.
- Tumörsuppressordelektioner: CDKN2A, IKZF1, PAX5, PTEN.
2. Arvdbetingad predisposition
Germline-varianter i PAX5, ETV6, TP53 (Li-Fraumeni), BRCA2, eller DNA-reparationsgener ökar sårbarhet.
3. Miljöexponeringar
- Joniserande strålning (terapeutisk eller oavsiktlig)
- Bensen och kemoterapiska alkylatorer/topoisomerase II-hämmare (terapi-relaterad ALL)
- Möjliga infektionsutlösare (fördröjd infektionshypotes)
4. Immunsystemdysreglering
Immunbrist (t.ex. post-transplantation, HIV) höjer risken, vilket antyder att immunövervakning normalt eliminerar pre-leukemiska kloner.
Multifaktoriell modell
ALL kräver flera "träffar" — arvdbetingad sårbarhet + somatiska mutationer + promotiva exponeringar — vilket förklarar dess sällsynthet trots vanliga riskfaktorer.
