Livmoderhalscancer kännetecknas av en okontrollerad celldelning i de celler som klär livmoderhalsen. Enligt det amerikanska National Cancer Institute (NCI) diagnostiseras nästan 12 000 personer med livmoderhalscancer varje år i USA. Även om inget fullständigt botemedel ännu finns tillgängligt används behandlingar som strålterapi ofta för att kontrollera cancerns tillväxt och förhindra att den sprider sig i kroppen.
Strålbehandling innebär att de elakartade (maligna) cellerna i livmoderhalsen utsätts för högenergetisk strålning. Syftet är att förstöra cancercellerna och hindra dem från att metastasera, det vill säga sprida sig till andra delar av kroppen. Strålbehandling kan ges antingen som extern behandling från en maskin utanför kroppen eller som intern behandling direkt i närheten av tumören.
Vid extern strålbehandling riktar man strålningen mot cancercellerna i livmoderhalsen från en extern strålkälla, oftast en linjäraccelerator. Behandlingen är smärtfri och liknar en vanlig röntgenundersökning, men varje pass tar något längre tid. Extern strålbehandling används både för att försöka bota sjukdomen och för att lindra symtom vid mer avancerad cancer.
Vid intern strålbehandling, även kallad brakyterapi, placeras små radioaktiva kapslar eller så kallade frö direkt intill de cancerogena cellerna i livmoderhalsen. På så sätt får tumören en mycket hög stråldos samtidigt som omgivande friska vävnader skonas. Brakyterapi är särskilt effektiv för patienter vars cancerceller fortfarande är lokaliserade inom livmoderhalsen och inte har spridit sig till närliggande organ.
Hur länge strålbehandlingen pågår beror bland annat på hur snabbt cancercellerna växer och hur utbredd sjukdomen är. I de flesta fall genomförs två till tre behandlingspass per vecka under ungefär en månads tid. Vid brakyterapi kan antalet sessioner vara färre, men varje session kräver noggrann planering och förberedelse.
Som vid all cancerbehandling kan strålterapi ge biverkningar. Vanliga komplikationer i samband med strålbehandling av livmoderhalscancer är:
Biverkningarna är oftast tillfälliga och avtar efter avslutad behandling, men det är viktigt att informera vårdteamet om besvären så att de kan hanteras på bästa sätt.
Undvik överexponering för solen samt exponering för miljöföroreningar under pågående strålbehandling – oavsett om det gäller extern eller intern behandling. Huden och vävnaderna i behandlat område är extra känsliga under denna period. Kontakta alltid din läkare om du upplever kraftiga biverkningar, onormal blödning eller feber, så att du får rätt vård och stöd genom hela behandlingsforloppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online