
Lungcancer utvecklas vanligtvis genom en rad olika stadier, där onormala celler i lungorna växer och förökar sig okontrollerat. Sjukdomens progression sker stegvis, och att förstå dessa stadier kan hjälpa till att förklara varför tidig upptäckt är så viktig för prognosen.
Utvecklingen börjar med förändringar i DNA:t hos celler i lungorna. Dessa förändringar kan orsakas av flera olika faktorer, exempelvis exponering för cancerframkallande ämnen (karciogener), rökning, genetiska mutationer eller miljöföroreningar som partiklar och tungmetaller.
Om cellförändringarna består över tid kan de leda till dysplasi – en onormal tillväxt och mognad av celler i lungvävnaden. Dysplasi gradindelas som lätt, måttlig eller svår, beroende på hur avvikande cellerna ser ut under mikroskopet.
Dysplasi kan vidareutvecklas till carcinoma in situ, även kallat icke-invasiv eller preinvasiv lungcancer. I detta stadium är de onormala cellerna fortfarande begränsade till det innersta lagret av bronkernas slemhinna och har ännu inte trängt in i den omgivande lungvävnaden.
Bryter de onormala cellerna igenom det ytliga celllagret och börjar växa in i omgivande lungvävnad klassas cancern som invasiv – alltså fullt utvecklad lungcancer. Tumörcellerna kan då växa in i lungparenkymet (lungornas funktionella vävnad) samt i blodkärl och lymfkärl, vilket öppnar vägen för spridning.
I takt med att sjukdomen fortskrider kan cancerceller spridas till andra delar av kroppen via en process som kallas metastasering. Det sker när celler lossnar från primärtumören och transporteras genom blodbanan eller lymfsystemet, där de etablerar nya tumörer i andra organ. Vanliga platser för lungcancerns metastaser är levern, hjärnan, skelettet, lymfkörtlarna och binjurarna.
Lungcancer klassificeras utifrån de cancerösa cellernas utseende och beteende i mikroskopet. Två huvudtyper dominerar:
Icke-småcellig lungcancer (NSCLC):
Den vanligaste formen, som står för cirka 80–85 procent av alla lungcancerfall. NSCLC omfattar flera subtyper, däribland adenokarcinom, skivepitelcancer (plavescellscancer) och storcellig cancer. Denna typ växer oftast något långsammare än småcellig cancer.
Småcellig lungcancer (SCLC):
En mindre vanlig typ som utgör cirka 10–15 procent av fallen. SCLC kännetecknas av snabb tillväxt och tidig spridning, vilket gör den mer aggressiv än NSCLC. Den är också starkt kopplad till tobaksrökning.
Utvecklingen av lungcancer varierar mellan individer. Hur snabbt sjukdomen fortskrider och vilken väg den tar påverkas bland annat av den genetiska sammansättningen, livsstilsvanor som rökning samt exponering för miljöfaktorer. Regelbundna hälsokontroller och tidig medicinsk utredning vid symtom som långvarig hosta, andfåddhet eller blodig upphostning kan göra avgörande skillnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online